vitt vitt vitt o fula ord

Just i morse va en bra morgon.
Jag smög upp o gjorde kaffe, barna sov.
Jag gick ut o tog en *** o frös ihjäl, sen in o drack mer kaffe.
Fixade frukost te kottarna o sedan väckte jag dom.
När de åt, klädde jag mig o såg i mitt bleka nylle att ja BORDE nog sminka mig, men kom på att några av killarna på svetsen använder inte ens deo, så varför ska jag anstränga mig!?
Borstade iaf ut tovorna i bakhuvet som smyger sig på mig om natten, för att sen kunna kalla mig människa igen.

När vi kelat o jolmat runt lite inne, så ser jag att de e dax att gå te skola o dagmamma..
Klä på kottsen o sen mig själv, å så ut. Där är det inte plogat!!!
Hur gör man då, när snön går upp på halva vagnen?
Kan ju inte direkt skotta oss fram hela vägen, så jag mosar in vagnen igen och sliter ut pulkan.
Då gick det bättre. Lämna kotten o sen in me musan.
Sen vart det vrålfart te bussen.

Som jag missa

Men då promenerade jag te centrum o hämtade en metro.
Idag ska inget få mig sur tänkte jag, för det har vart en så fin morgon.
Kommer te svetsen o får fria händer att göra vad jag vill, tes Cecilia kom o sa att min intervju blivit framflyttad :D
HAHAAA tänkte jag, nu ska ja glänsa o imponera på damen i kassan så jag får komma dit o jobba!
Då visar det sig att den blitt framflyttad tes just precis då!
När jag står i min skitiga overall o svetsflimmer i ögona.
Men charmig som man är, fick jag jobbet *HEJA MIG* haha

Det är inte många timmar per dag, men det var så jag ville ha det, även fast inkomsten blir därefter också.
Men ja träffar kottsen mer o de e det värt, tycker jag!
När intervjun är klar känner jag att dan e fanimej perfekt.
Kan väl inte bli bättre, för jag har inte ens blitt ARG idag *ooh, surprise*
Så när hon visar mig runt ett varv, ser jag ett jättefint gammalt bokskåp.
Ett precis lagom lågt för att gå under en fönsterbräda, vitt o lite slitet, med nyckel te dörrarna som rymde Rymliga skåp *kärlek*

Oooooh, får jag fram, vilket UNDERBART skåp!
...?vilket då? de där?? haha, de ska ut, vill du ha det? för det ska säljas!
DÅ ångrar jag min tanke att de e bättre o ta lite pengar o mer tid me barnen, för nu skulle ja ju ALDRIG kunna köpa det.
Men ja får fram ett klent "aaah"

Jag fick de för 50 spänn!??
MAJ GAD, DE E MIN DAG IDAG!!! Tänkte jag, innan jag tokglad springer tebax te svetsen för o se va de andra gör o för o berätta va satans bra de går idag.
Träffar vaktmästarn som tala om för mig (när jag fråga vem man betala för o få saker körda nånstans) att vadå betala? de gör dom ändå, ja e ju en av dom! *LOVE*
Så en fin morgon, nästan i tid te bussen (eeh?) fria händer, nytt jobb, LÖN, ett vackert skåp för 50 kronor OCH skjuts hem me det.
Tack, tänkte jag, te jag vet inte vem.
Bussen körs fram, skåpet bärs in och nu e de bara att dra, då säger chauffören (efter att ha tittat på min otroligt maskulina kropp) att de e nog bäst jag springer in o ber en av killarna följa me o bära..
Hmm, okej då. In, snabb som en vessla, hör Janne (chefen) ropa "har ni inte ÅKT än? SKYNDA ER!!" (de behövde bussen, vi hade en timma på oss) så in i fikarummet (där de lata asen satt kvar, 40 min efter rastens slut) o frågar E du stark? te en kille, nej, säger han, medans de andra två gapar i kör att JAAA E!!!
Ok, kom då (säger ja o ler)
Det gormas om VEM som ska komma för de e ju så starka bägge två, tes de fattar att de e lite bråttom o att de ska BÄRA nå.
Då fick de ryggskott, njursvikt o inga muskler alls...
Ja menar... Va?

Ja blir sur, e stressad o säger men KOM nu då! EN av er!
Då sätter de sig på tvären, som trotsiga småglin.
Ingen ska me, de ska inte ens resa sig upp ur stolen, utom ena killen då (han som va "så stark")
Han sitter o flinar o säger att "va får jag för det"^^ Va e du villig o ge??^^
Äckel, ja blir arg som ett bi o muttrar ett ord jag aldrig annars tar i min mun, men DET hör han!
Jag går.
Ut i bilen, vi åker, o vi orkar skåpet själva.
Jag är fortfarande arg!
På dom lata grisarna som ska kalla sig män, På mig, som inte kunde behärska mig, På karlar i allmänhet (jävla arslen) o på livet överlag, tills jag inser att jag kan sura på avstånd, o ja kan va hur långsint jag vill, för de GILLAR att jag ler, skrattar o säger hej o hejdå på dagarna.
Hmph, så det så!

Men VET NI VAD!???
När jag för en gångs skull kastar ur mig ett så ovärdigt ord, då går människan o SKVALLRAR!
För min CHEF!??? *shame on me*
Asså ja dog!
Kommer in o killen sitter o snackar skit för allt han e värd, ser oss o vänder ryggen emot, tes jag har satt mig, DÅ kommer massa skäll!
O de värsta av allt, som faktist e lite skrämmande, e att det han säger (gapar?) inte e sant.
De han gapa om, hände inte.
Så han har byggt ihop sin egen lilla historia att jag bara klev in o börja skrika att nu skulle de komma me o bära, för det hade jag bestämt, o de va jävla fi**or allihopa om de inte kom nu.. o.s.v o.s.v.
Så höll han på en stund, tes han såg att jag åt lunch, läste metro o ignorerade honom.
Då gav han upp, men innan han gick sa han att Damir vill prata me dig sen (det är min andra chef) för man får faktist inte bete sig som du gör..
Jag åt upp, gick ut o svetsa, tills de va dax för mig att gå hem.

Då böt jag om, packade mina saker och gick ut.
Där står allihopa, plus Damir o jag sa att "Du ville visst prata med mig?"
"Haha, aa" sa han o gick i förväg te kontoret.
Behöver inte gå in ingående mer på vad vi sa, men just att de visste att jag hade rätt var ändå så skönt att höra.
Fast de e konstigt att en dag kan bli så vriden?
Att en kille som aldrig e arg bara tvärvänder o sen går o skvallrar (för frööööken) o att min fina glada dag, kunde gå så fel.
Konstigt! Iaf vart jag glad igen när jag kom hem, för där väntade mitt fina skåp o två glada barn!
DET är mys! Ha en fin kväll mina vänner. Over and out!

(känns som detta va de sämsta inlägget jag skrivit, för de känns som en hel hög me skvaller från min sida! Men det var skönt ändå o få ur sig det jag tycker känns riktigt jobbigt)