torsdag 25 oktober 2012

Perioder...

Här ska ni få!
Ett helt inlägg om att vara periodare.

Periodare på mitt vis!

Inte så att jag missbrukar (för kaffe räknas väl inte?)
Jag är periodare på livet!
Har alltid vart sån.

Periodare på jobb, periodare på vänner, periodare med lycka, sorg o allt där imellan.

Tänker mer på sånt nu, när jag hålls me min utredning (känns FÖR privat, så de skriver jag inte om nu) men visst, ja har tänkt på de stundvis under åren i övrigt, men allt som e jobbigt, de sopas under mattan :/

fast inte nu, nu ska skiten fram, på gott o ont!

Att ja tänkte så mkt på de nu, så ja va tvungen o skriva om de här, va pga cykelturen på väg ifrån dagis.
Där kommer jag, flygande fram på min cykel, känner mig som en rallyförare, snaggat hår (ajustja, ja har kapat allt, tokmkt) ;) rosiga kinder, illröda tummvantar o GLEE på max i lurarna, glider upp bakom sibylla, ser åt höger, vänster, framåt o sladdar snyggt mellan pensionärer som glor på husbygget på andra sidan gatan, kommer ingen bil, ja gliiiider (å, måste erkännas, känner mig skitsnygg)

Kommer halvvägs över gatan när ja ser.... Henne!
En hon jag inte känner!

Höll på o välta! *nickar*

Haha, asså, hon hade såna svallande hollywood-lockar, rågblont hår, ansikte som en lermask (men ja gissar de va brunkräm) o hon var...

Ja vet inte, hon cykla sakta o försiktigt, spikrak rygg o stel min (jamenvafan, man kan junte LE stort när man tar sig fram som en snigel, man SKA cykla fort, bränna ner för backarna så man tror hjulen  e på väg o wobbla av)
Fast iofs, te hennes försvar, va de e slät gata, ingen backe, men just dedär Oroliga över sig.
Duger jag? ÄR ja fin? Ja kan inte trampa, för då kan håret bli rufsigt! Å inte kan ja le, för då krackelerar halva nyllet...

Ja har vart där!
Inte me så vackert hår, men haft samma oro i magen som lägger sig som en blöt filt över hela ens väsen!

De e skitjobbigt.
Man blir bitter å avundsjuk, man blir ful o förgrämd, man ler o man skrattar, fast allt e bara falskspel.
Jag stänger in mig, för jag tror att alla ska se hur dåligt ja mår, o de känns som att de skulle kunna vara de värsta som kan hända :/
Sen blir man piggare igen, de ska tilläggas!

Solen tränger in så småning om o man känner att de e värt o le igen, men då har man struntat i sina vänner så länge att man måste leta på nya...
Nya vänner som får se en ny fasad.
Om hur lycklig man är o hur bra man mår.
Hur förbannat glad man är hela tiden o hur sjukt diskat o städat man har! (jorå, de e sant, dammråttor, va e de?)
Tills man tröttnar!

Då börjar det om!

Det har tagit 33 år att inse att alla inte är som jag.
Fasadputsaren,

tack vare af :O
Haha, jo de e sant!

Jan Bjarnefors på af Örebro sådde första fröt o ja vart arg som fan!
Ja flydde, å flyttade därifrån, för, ni vet, allt jobbigt SKA sopas bort, här skiner solen hela tin ju!

Längtade hem igen o hamnade i Kumla (där ja förövrigt e kvar)
Här sa handläggaren samma sak o ja kände samma oro i magen som alltid när jag vill fly, men ja bet ihop o mötte människor hon ville att ja skulle träffa o ...
Jag är så tacksam!

Gråter ofta, men nu mkt mer av lättnad.
Att ja vet att de e okej :)
Ja har en vän som alltid finns där o hon gör oxå världen lite ljusare.
Hon gör mig vacker, både inuti o ut haha, låter som en kärleksförklaring, o ja antar att de e de.
Hon tar mig för den sura griniga lilla grisen jag faktist är många gånger, ger mig en spark i baken eller en klapp på kinden (vilket jag just då behöver) bara för ja ska orka vara jag!

Helt underbart !

Sen är ju inte NÅGON av alla mina vackra vänner mindre värd för det, jag älskar dom allihop o alla är de vackraste jag vet (o de vet dom om) ...
så de så ^^

Ja, iaf så har ja glömt va ja började skriva om, så de e väl bäst ja avslutar xD hahahaha
Seriöst!
Ja har gått ner sex kg, skyller senildemensen på matbrist ;P

Ajustja, ja HAR skaffat mig en ny dator, så ja KAN sitta här, men ja har inte lyckats få in en enda bild här :O hahaha
Så foton kommer längre fram!
Love Love