Halvdö efter helgen, men ja överlevde ;)
Hade galet kul men vart alltför full!
Farligt såntdär, o ibland har man bara TUR (ist för skicklighet)
Om ja inte hade så fina vänner, vet ja inte va ja skulle göra *love*
Även utan fylla, e ja tacksam över mina fina!
De lyssnar, ställer upp o dömer mig inte för de ja gör, de bara...
Lyssnar!
O skrattar när ja gjort bort mig ;D
*flera ton kärlek*
Sa ja att ja dejtat nån?
Han va här en onsdag på kaffedejt o sen sågs vi ute på fredagen..
Han sov över o va här under lördag dag (bakis å skakis, jajemen)
o så sågs vi igen på veckan där....
Men vi e inte ihop, vi ska taaare lugnt, o inte stressa nå.
Men innebär de att man e icke existerande för den personen då?
Att man inte ska synas eller finnas förrns de e läge för honom o han har tid?
Att inga av hans vänner ens vet att jag finns, för jag e "hemlig" tes han vet om han vill "va ihop?"
Ja e hemma alla vardagskvällar, eftersom musan måste i säng o upp te dagis varje dag, o hon behöver sina rutiner, så om han vill dyka över då, ser ja de som helt okej, men om man inte kan bestämma nå mer förutom de?
Om man blir hembjuden (räknas de om man blir inringd efter krogen?) o vaknar dagen efter, lite glad, o faktist blir utkastad för att jag inte platsar i hans liv, just då?
(nej, jag fick skjuts hem, men de kändes på INGET sätt charmigt, gulligt eller något rart)
Ja vill inte vänta vid telefonen!
Känner att på bara några dagar låter jag som en gnällig ragata som aldrig e nöjd.
Att jag ifrågasätter nå som inte finns o känner mig barnslig o oviktig när jag pratar om dehär me honom?
Sån vill ja inte va, så ja funderar på o "göra slut"
Inget ja känner att ja EGENTLIGEN vill, (för jag tror att när han väl släpper in någon, e han ett kap) men...
E de inte bättre än o sitta o bli sur, så fort han "glömmer" att han lova o höra av sig?
E de inte bättre än o känna sig osedd?
När man VET att man söker bekräftelse från annat håll, fast man moraliskt tycker att de e fel?
Jag har blivit, på väldigt kort tid, en brutta som har svängt i de flesta åsikter, inser att jag har grova fördomar som säkert inte alls e sanna, o har gjort saker jag aldrig trodde ja skulle göra.
O de e inte så att jag mår dåligt över det, faktist tvärt om, men...
Det är så Icke-jag!?!?
Talar säkert i gåtor nu, men ja vet att iaf två förstår...
Ni andra får tolka de som ni vill, skitsnack bryr jag mig inte om.
Har många fina att umgås med, många fina att tala med, många fina som bryr sig, o två små kärleksbarn att spendera mina dagar me, så de e inte så att ja har telefonen kletad i min näve, men de känns så OVÄRDIGT o bli fetdissad så... Öppet?
När de e just i de dolda de händer!
O när ja tatt upp de här, när jag förklarat hur jag känner, så får jag en mjuk röst spinnande i mitt öra (aa, han har en underbar röst) att så E de ju inte!
Han tycker oxå de e jobbigt att vi ses sällan, att han vill träffas mer, snart e de semester, då blire bättre, men ÄR de så, eller ser ja bara de ja vill se?
De kan ju va åt olika håll.
Han kanske E värsta kapet o ja värsta fegisen, så ja VÄLJER o bara se att: ja inte blir nerringd varje dag, smsad all the time o får komplimanger var o varannan minut, istället för o se de han faktist GÖR!
Att han åker te mig o stannar ett tag fast han e bortbjuden på kvällen o får dra hem o stressa bort sen, att han faktist KOMMER förbi efter jobbet när han inte har sina barn, bara för han vill va me mig o... Fan!
Varför ser ja bara de dåliga då?
E de för ja vill ha nå annat?
För ja blir nervös att de e JAG som kommer bli sårad i slutändan?
Nu pratar vi inte om KÄRLEK här, vi känner inte ens varandra, o ja VET att ja ofta vill ha de ja inte får på en gång (de va de där me jakten, ni vet)
Men jag ....
Jag tycker om o va me han, jag skrattar o har en känsla i magen att jag vill få honom att skratta me, men vi lär aldrig känna varandra.
Vi hinner inte, vi ses sällan, o när vi ses e de två vildar som tar all must ur en, annars sovs de eller e bakfullt.. :S (ooh, låter som värsta festprissen hahaha)
Men ja kan ärligt erkänna att de HAR ju faktist hänt (mer än EN gång) att ja tatt slut, eller vart SJUKT elak för att de SKA ta slut, bara för att ja e rädd att bli sårad..
(Ja, å så vare ju den gången när ja bara helt glatt, kasta mig in i nå, munter som en gök o trodde han kände desamma o så var de ICKE!)
De.... Ja de va ju inte kul de heller :S
Men ärligt nu!
Ja har knappt äti nå idag, stekts i solen o druckit tre liter kaffe...
De gör ont i min... ja, nånstans därinne som ja inte vet vare e o ja känner mig svimfärdig!
Kanske inte skulle analysera ickeexisterande förhållanden då!?
Gad däm, nä, nu ringde min Angelica o ja missat, så ja får väl ringa upp ;)
X O X O
