Har läst lite komments, o Johannas får mig att tänka.
Jo, man är med sina barn för att man VILL vara med sina barn, för att man älskar dom o för att man kan bara inte tänka sig ett liv utan dom.
Jag är till o med så egoistisk, så jag har svårt att se mig själv släppa någon av dem varannan vecka! Men självklart behöver man egentid också.
Tid att få vara ifred, att få vara någon annan än "the mom"
Jag kan ta ett flera timmars långt bad på kvällen om jag vill, för jag har turen att ha barn som sover. Jag kan sitta vid face book, msn lr bloggen, när jag nattat min minsta lr om vi är hemma o hon sover middag.
Jag kan prata i telefon med mina vänner o min familj utan större missöden, men de e just de där att få vara vuxen o göra vuxna saker.
Att få sexa med någon man tycker om, att få dricka några öl i goda vänners lag, att gå på krogen lr kanske bara käka middag o kolla film me en vän sent en kväll. Sånt jag inte gör när barnen e med.
Så det var länge sedan nu.
Jag vågar inte ens dejta pga att jag är rädd att jag lr barnen ska bli sårade, lr att killen ska rymma så fort han inser vad stort det är att vara förälder, att det är en livstids komitment! (stavas det så?)
Men nu, mitt i min inlevelsefulla skrivstund, vaknar min bebis, så jag måste gå!
Tack alla finingar som tar er tid att läsa. Massa kärlek! Over and out!
