söndag 30 januari 2011

SURPRISE!!!

Åååh, vilken helg!
Satt i fredags, ensam me mitt kaffe o funderade på dagen...
Vad jag skulle säga om nån hade brytt sig o fråga "hur va din helg" på måndagen.
Beslöt mig för att jag skulle svara, med ett lidande uttryck i ansiktet att "Jo-o då, den va helt ok.
Packade lite på Leos rum o sen kolla jag o barnen på film.
Satt säkert i telefon me Millapill en sväng också o kanske tog en promenad te kupan.."
Satt faktist me Milla i telefon på förmiddagen, prata en snabbis me Magnus också o mamma ringde en massa.
Flera ggr o prata lääänge!
När de va dags för mellis satt vi än en gång i telefon.
Ville inte tala om hur tråkigt jag hade det o hur ensam ja kände mig o när hon, mitt i vårt samtal, säger "Vänta ett tag" för o ringa nån annan på mobilen så tänkte ja "Vad GÖR hon?"
Förstår hon inte att ja har två barn o pyssla me o varför donar hon me annat när VI pratar?
Vi la på...
Molly va mer hungrig o ville ha skorpa, Leo surade där uppe o yla nå om att han skulle gå ut o ja satt me mitt kaffe o tittade ut.
Då ser jag min syster o Jenny på gatan...?
De ler o ja vinkar lite försiktigt o tänker att ja E så ensam.
Ja e så ensam så ja ser i syne.
Men ja reser på mig o tänker...
Ja vet inte vad ja tänker o då vinkar Molly me o ser OXÅ dem..
Då ropar Leo igen att "Ja går te Adam" o ja ropar (på väg ut i hallen) "De vill du nog inte nu"
O ja tror han ropar nå tebax, men då e ja redan ute, om halsen på min höggravida syster o bölar som en gris!
Jag kunde inte fatta att de va HÄR!
De har åkt så många mil, hyrt en bil, betalat båten o kommit hela vägen för o träffa oss!
Jag är så glad!
Så otroligt glad o ja tänkte en mental örfil te mig själv så ja skulle sluta böla (o gå in o ta på mig skorna som jag glömde på vägen ut)

Det kändes så skönt!
Ville gå ut o visa hela jävla Gotland att KOLLA vilka fina människor de finns, o dom är MINA! *love*
Helt galet :D



(musan provar Ulles glasögon)

Vi har haft sleepovers, druckit öl (Ullricha fick dock alkoholfritt) kollat film, ätit massa god mat, skrattat, spelat både yatzy o kort, pratat o längtat efter Ullrichas bebis o min flytt.
Jag längtar hem!
De har precis satt sig o åkt mot Visby nu o jag saknar dem redan.
Hade jag inte haft barnen här just nu, hade ja suttit o gråtit över att ja inte kunde följa me!
Men ja vet att det inte funkar.
Leo måste få platsen på skolan o allt material o chansen o säga hejdå te sin klass, musan måste få säga massa puss o kram te sina fröknar o sin grupp på dagis o jag måste se till att vi får me oss allting härifrån!

Jag saknar David ibland.
Det räcker me att man ska göra en maträtt som vi gjort tesammans, eller en doft som påminner lite grann så känns de som man skulle byta allt för o få honom tillbaks, men de e bara för en sekund, för sen inser man att de hade inte funkat ändå.

Säger ja bu, så säger han bä o tvärt om.
Ingenting matchar o ingenting funkade så de här E för det bästa.

Samtidigt som ja känner att de va najs så länge de varade.

Vi har inte pratat på ett tag nu.
Vi blir osams för ingenting numer o ja gissar att "pressen" här blir för mycket för oss.

Vi kan umgås en hel dag, skratta o se på film o bara prata.
Han hjälper mig o packa o skruva ner saker.
Så, PANG, från klar himmel, e vi osams igen!?
Jag vet inte varför...
Ibland känner ja att ja nästan MÅSTE va vän me han bara för o komma härifrån, o så ska de ju inte va heller.

Å ja e så TRÖTT på o be om ursäkt...
Eller komma åmandes me att "jamen måste du sura?, kan du inte va glad igen?" som om ja e hans jävla morsa?
Att ja ska få han pigg o glad igen?
Näe, skulle inte tro de va!

Jag vet att ja kommer hem vare sig han e på bra humör eller inte o jag vet att om vi fortsätter höras efter flytten, så e de på BÅDAS villkor, inte att en ska va "snäll" hela tiden för att blidka den som har latent PMS i kroppen! (då pratade jag faktist inte om mig)

Men oooooh!
Jag kan inte fatta att ja sitter o skriver om DAVID när ja e så lycklig över att brudarna va här *love love love*
De kändes så bra o ja e så glad!
Att de reste hela vägen, i halkan o kylan, för MIG!
Tack, mina bästaste bästa!

Oh, o de e inte allt bra som hänt!
Milla ringde när de kommit.
Vi skulle precis ut o ta en *** o så sa ja att de kommit o hon blev lika glad hon!
Hon blev så glad så hon nästan grät hon me, för min skull.

Jag ska aldrig mer va ledsen över att jag inte har några vänner, för de har verkligen bevisat motsatsen!
SÅ glad.
Plus... haha
PLUS att jag tackade för paketet ^^

Milla hade skickat ett paket o ja trodde på fullaste allvar att de va en blöja te Molly, som hon hade målat på :D hahaha
Hon fick mig o tro de o ja e lättlurad ;P

De kom ett paket o de va ingen blöja!
De va de snyggaste tightsen/långfillingarns EVER te Molly + ett par söt-trosor!
Försökte ta kort på de, men hon va i dem, o ville dansa, så...
Ja, vi får väl se hur kvalitén blivit :D
Sen låg det ett litet kuvert däri me fina glaspärlor, en seriestrip o en liiiten liten söt minigris.
Molly tog min gris!
Hon sa att ja fick låna den, SEN, men att den va hennes.
Jag tycker Molly e ett ego...
;)











Så Milla, jag han inte tacka ordentligt, men TACK! Det var hur fint som helst o jag e jätteglad!
Ullstrumpa o Jenny, Tack!
Det betyder så mkt att ni kom o barna e så glada me!

Ska se va de gör nu när ja skriver, så ni alla får ha en fin dag ;D

X O X O




torsdag 27 januari 2011

mardröm...

God morgon...

När jag vaknade var jag halvt panikslagen, svettig o ledsen.
Satte mig upp o såg mitt rum, kalt o tomt.
De tog några sekunder tills jag insåg att det jag drömt aldrig hade hänt o ALDRIG skulle göra heller.

*PUST*

Jag hade på nåt sätt flyttat (fast de låg i periferin) o träffat David igen, fast han va lik Perra (ett ex från läääääääänge länge sen haha) Han woade mig, förförde mig, o gjorde mig glad...
Så mitt i hela jävla drömmen, e vi TEBAX på Gotland!
Vi har flyttat hit IGEN!!!

När jag vakna upp ur min förälskelse-trans så skriker jag bara.
Hur kunde jag hamna här igen?
Hur kunde nån tillåta mig att ja flyttade igen?
Jag fatta ingenting, de enda ja visste va att ja va bosatt i en aluminiumfärgad husvagn på en åker, det var vårt hem o "Perra/David förtrollningen" hade borstats av o han såg ut som en räddhare o sprang lika snabbt som en...


Näe, fyfan!

Jag ryser o mår illa!
Så vaknar jag av en munter melodi från min mobil o sätter mig upp, skitskraj för ja vill inte BO i den där aluminiumkorven o ser detta rum, på Gotland o tänker "Vad gör jag nu?"
Den muntra tonen va alarmet, Molly hoar o jag hör Leo på toan...
Vi har inte flyttat än.
Men vi ska!
*love*

Jag kommer bo i en liten trång o förmodligen jävligt ful lägenhet, men de e inte här, de e där :D

När jag gick me musan te dagis insåg jag en sak.
*här radera ja en hel massa ja hade skrivit*

Hmmm, ja vet inte om ja kan förklara det jag insåg, haha..

Nej, här skrev ja en massa mer som ja fick ta bort.
Blev ju inge vettigt skrivet.

Jag längtar hem o jag avskyr att va osams me David, så kan jag skriva.
Jag vill bo hemma o sen får vi se om vi kan fortsätta vara vänner..
Ja, det verka också gå o skriva utan att de ser knövligt ut.

Men att flytta hit, pga en kille kommer aldrig mer hända, om ja ska bo här igen, ska de va för ja har ett jobb, vänner o SEN kanske lite löööve ;D

Men jag har lovat Millapill att när vi blir gamla, ska vi bo ner i Bohuslän i ett hus vid sjön.
Där ska vi dricka folköl o kaffe tes vi storknar o glo på solnedgångar ^^

Jaha, de kanske kommer mer inlägg under dagen, men ja har inge skoj o ta kort på i vårt ekande hem :S

Lot of love

X O X O



tisdag 25 januari 2011

mor igen?

Hallå...

Sitter här nere, dyngsur av blötsnön som RASAR ner efter ja hämtat Molly, o lyssnar på henne som ligger där uppe o ska sova middag.

Hon sjunger de högsta hon kan "MOOOOLLYPOOOOLLY.. *paus* MOOOOLLYPOOOOLLY HÄR KOMMER FAKTIST JAAAAAAG"
Sen nynnar hon en sväng o sen kommer de mer "TJOLLAHOPPSANSAAAA, HÄR KOMMER MOOOOLLYPOOOLLY, HÄR KOMMER FAKTIST JAAAAG"

Hon gillar Pippilåten :D

Jag har gjort tacogratäng till middagen idag, men jag gjorde den tidigt, så jag kunde ta lite te lunch :D

Ååh, snart ska min syster ha barn!
Jag är så nyfiken o ja vill klämma o hålla o känna o lukta o gosa o bara kära ner mig i denna lilla kott som ja vet kommer snart o de e så spännande!

Synd bara att ja sitter här då.
Eller ja KANSKE har hunnit flytta tes dess, men då sitter jag ju i Kumla o får förmodligen va barnvakt te de andra två gullfisarna de redan har *love*

Önskar att inte allt i livet va så svårt o jag önskar att folk kunde bry sig mer om sina egna liv än att lägga sig i andras...
O jag önskar att jag inte brydde mig ett skit om vad andra sa om mig, för då skulle jag också skaffa en till!

Vill ju ha fler barn, men jag VET vad folk säger om ensamstående mammor (jo, visst finns de dom som tycker vi e starka o bra, men tyvärr så är de desto fler som bekymrar sig om motsatsen)

Sen vet jag ju också att det är mycket jobb att ta hand om de små liven, speciellt i deras härliga underbara trotsålder som kommer titt som tätt (en dålig dag? BAH!!!)

Men men, jag kanske träffar mig en trevlig man som ÄLSKAR barn o som gärna vill ha fler än de jag redan har..
Hoppas kan man ju haha

Eller så får jag gå ut me nå snyggt som att ja e lesbisk o har gjort mina på såndär befruktningsklinik!!!
Jag menar, jag har ju lika mkt nytta av barnens pappor som av en gammal förbrukad spermakopp!!?

Fats då lär jag ju iaf aldrig träffa mig en fin man...
Om han tror att ja e lesbisk liksom.. :S

Nej, ja ger upp!
Ja ska gå o ta mig lite lunch, glo på teve o låtsas att ja e en eremit :)

Ha en fin dag folks!

X O X O


måndag 24 januari 2011

inte ett någe..


Hallå..
Här sitter ja o känner mig ledsen.
O de känns som att den känslan infinner sig alltför ofta numer :(
Läste min systers blogg o vart glad för hennes skull, att hon fick en så bra morgon, menar jag.
Själv hade vi en morgon i kaos!

Hörde inte Molly som hoa o jag hörde inte klockan!!!
Hörde däremot Leo när han kom in o sa att klockan e åtta mamma, ska vi va hemma idag?

NEEEJ!

Jag har ju samtal o ringa o därför hade jag stallt klockan extra tidigt!
Men men, rusar ner, samtidigt som jag ylar åt Leo å prata me Molly för ja MÅSTE ringa detta nu!

Letar ihjäl mig efter telefonen (som faktist för en gångs skull satt i laddaren) o inser att Leo blir sen om han ska kolla Molly!

Poop, tänker jag, samtidigt som jag knappar in siffrorna.
Rusar upp, lika elegant som på nervägen (mina grannar tror nog vi har en inneboende elefant här) o plockar upp gullhönan ur sängen, ber Leo borsta tänderna (vilket ja tror han sket i) o får svar i telefonen, samtidigt som musan drar tårna i dörrposten på vägen ut ur rummet!
SUCK!

När det svara i andra änden, vrålar Molly "AAAAAAAAJ mamma, min fooot!"
"Ja hej" säger ja, o försöker låta fullt normal o att detta hör te vardagligheterna.
Jag har sökt en lägenhet hos er...
Det är jättetyst i luren, Molly släpper sig ljudligt o jag dog en liten skvätt!

"Jaha" sa hon

Sen va de tyst igen..
"ja, ja skulle vilja prata me nån om kontraktet"

Hon kopplade över mig te nån annan snabbare än Molly han fisa igen *pust*
Fick prata me en dam som va lite sådär lagom trevlig.

Hon sa direkt att jag behövde de här o de där o lite till o massa mer, sen bröt helvetet ut!
Leo kom på att just i detta ögonblick av telefonsamtal skulle han busa me Molly.
Hon han kasta sig undan o båda bröt ut i ett högljutt gapflabb o de e ju charmigt om inte tanten i luren vart så sur för att de störde.

Jag blev stressad o sa med arga rösten att NU lägger ni av!
Leo fick onda ögat o de brukar alltid göra honom tyst, men inte idag...

Nej, när damen börjar säga nå mer, så skriker Leo.
Vet inte vad men jag blir galen!

Fullkomligt rasande på hans brist på respekt, hans ignorans av mig o telefonsamtalet plus ett jävla surt morgonhumör, så ja säger artigt te damen att "kan du vänta en sekund" samtidigt som jag sätter mig på huk hos Leo o väser fram att NU ÄR DU TYST!!!

Vill nypa han i örat, ge han smisk, fota han i baken ut genom dörren, men lägger bara handen på hans axel o pressar nedåt (han satt ner, om ni vill veta)
Reser mig upp o anstränger mig att låta artig o som om jag inte alls har två härjiga barn omkring mig.
"Ja, vart va vi nu? Jo, kontraktet?"

VRÅLAR min son!
Han vrålar genom märg o ben o telefonlur att "MAMMA SLÅR IHJÄL MIG!! JAG DÖÖÖÖÖÖR!!!"

Då dog jag!?

Hur kan han göra så?
Vi har pratat en massa om hur man beter sig, om vad man säger o inte säger, om lögner o va de kan få för konsekvenser o.s.v, så HUR kan han göra så?

Jag skämdes, blev kall o sen varm o jag vart så ledsen!
Sen kom tanken!
Jävla Unge!

Han såg nog bestörtningen i min blick, för han tog i för kung o fosterland igen o skulle yla, men då rann det över.

Jag sa "ursäkta mig ett ögonblick" (för vilken gång i ordningen minns jag inte) o kastar mig ner för o få han o va tyst o då la damen på luren...

Tut...

Tut...

Tut...

omg???

Jag sa att ja va arg på honom, att det var hans fel, ja sa "Gå härifrån för jag vill inte se dig mer" o "NEJ, jag vill inte höra nåt mer!"
Sen gick han till skolan! :(

Det VAR han som gjorde fel, han är åtta år o vet att man inte gör sånt, men jag har mått dåligt hela dan för att det var dom orden han fick med sig te skolan av mig.
Gå, de e ditt fel, jag vill inte se dig...

Han är hemma nu, o vi har pratat.
Han har inget lördagsgodis på lördag, inget fredagsmys o inget disco så länge vi bor kvar här, och jag har självklart bett om ursäkt för att jag sa så elaka saker till honom, men han MÅSTE förstå att han ska ALDRIG göra om de här igen!

Det var min morgon.
När jag ringde upp damen, svarade hon inte..
Förmodligen satt hon i telefon o skulle anmäla mig för barnmisshandel :O

Sen ringde mamma.
Hon är nog ganska nervös för hon skulle te doktorn idag.
Ganska ironiskt att en människa som avskyr doktorn o blir som ett barn när det gäller att ta sig dit blir så sjuk!
Hon visste inte va de skulle göra idag sa hon, men hon kan å andra sidan ha vetat va de va som gällde, men att hon inte skulle vilja ha MIG orolig också, så att...
Ja vet inte.

Jag är så rädd att förlora henne.
Hon är ju min mamma!
Jag vill inte leva utan mamma.
Jag vill ha min familj ALLTID!

Herregud att de ska va så svårt att leva!?

...

Nej, ja kommer inte på nå mer o skriva, vet bara att ja e läskigt nere hela tiden o ja kan försöka lova att nästa inlägg blir ett glatt ett ;)

X O X O



(längtar efter sommar igen)



söndag 23 januari 2011

suck

God middag...
Sitter o stör mig lite på mina två.. ähumm... Änglar?

De kivas o tjaffsar om allt känns de som, o när de märker att mina horn börjar växa ut, då ler de, som skitungar gör o springer fnissandes ifrån mig.
Men ja orkar inte vara sur o sträng, för de känns som de e sånt onödigt slöseri med energi, när de finns så mkt annat o lägga den på.
Har skruvar ner bägge kottarnas sänglampor o leos sänghimmel (ett sånt stort, grönt löv, från IKEA) o ja tror David kommer hit o plockar ner musans lite senare.
De e rätt högt i tak här o hennes e på nån snurrad skruv så ja når inte :S

Har packat en massa mer (trodde inte de FANNS så mkt mer o packa) men vi e uppe i 30 kartonger fulla nu o några pappers/plastpåsar...
Tur de kommer en STOR lastbil.
Känner mig stingslig o nervös o orolig för att NÅT ska gå fel, även fast jag självklart hoppas på de bästa.
Den 15e var de inflyttningsdatum (ja, lite weird) men de e en tisdag så jag HOPPAS hoppas hoppas att vi kan få nyckeln några dagar tidigare.
Så man kan flytta på helgen innan, menar ja.
Helgen efter fyller Davids pappa år o han kunde inte då sa han, men om de e så att vi får flytta helgen efter, så får väl David snällt köra oss te båten iaf.
Vi ska hem!
Så e de bara!

Är väldigt glad över allt stöd o uppmuntran vi fått "hemifrån"
Även från kompisar som jag aldrig direkt umgåtts med :O
Det känns najs som fan!

Men nu GÖR barnen nå...
Nå som låter olycksbådande...
*suck*
Ha en fin söndag folks, så hoppas ja vi hörs snart igen :)

XOXO


lördag 22 januari 2011

Hemlisar

Herre gud....
Jag är i chock!
Hela mitt liv vänds upp och ner o jag kan bara stå o titta på!
Nej, inte i allt, de va inte sant, men..
Jag är i chock!

Min mamma e sjuk, hon ska börja med strålning och annat snusk o jag önskar jag kunde ta över hennes smärta o göra henne bra!
Det gör ont i mitt hjärta när jag vet att hon försöker spela tuff o tapper (hallå, de e ju mamman av stål vi pratar om) o jag vill också vara tuff o tapper, men här sitter ja o bölar för minsta grej!

Mina barn e kaos o de e VIDRIGT!
Ingen som hör va jag säger om jag inte höjer rösten o de vill jag inte.
Eller e de bara jag som e stingslig?
Har packat hela vårt hem nu, utom röran i Leos rum fast ja vet att ja måste ta tag i skiten snarast :S

De bor damm där inne *bleeh*
Damm o ... SNUSK!
O en jävla massa leksaker :S
Har lyckats packa ner lite PS spel o två mikrofoner o nån slags grön gummipotatis av nå slag, med orange hår o klet innuti.
Stressboll delux, kanske skulle ta upp den o stressa ner lite på kvällstid!

Känner att jag tagit ut mig allt för mycket, men de e ju bara jag.
Har bara mig själv att lita till, för jag är så rädd att om ja litar på nån annan blir jag besviken, eller så lutar jag mig tebax o tror att allt ska ordna sig av sig självt.
O de ser ja ju hur bra de har gått :/

Vakna me nackspärr o ont mellan skuldrorna, en nerbajsad Molly o en Leo som har läskigt ont i örat.
Stackars mina barn, tänker jag ibland, som fått en sån mamma som jag.
Vill göra allt för dom, ge dem hela världen o...
Ja, de fick ju iaf en tur te Gotland *ironi*





Men jag älskar dem så mycket, o jag kan inte ens ge dem de de vill ha.
Ett tryggt, fint hem, en stabil pappa o hålla dem friska...
Usch va ja känner mig rutten o de spelar ingen roll hur mkt andra tröstar mig för jag känner så ändå.
Inte alltid dock.
Leo sa häromdan att han var så glad att jag fanns o bara nån dag innan så sa han att han var glad att han fått flytta, men nu ville han faktist hem igen...
Då värmer det mitt gamla (?) mammahjärta :)

Lämna denna sketna lägenheten, lämna alla idioter som jag ALDRIG mer vill se igen, träffa min familj hur ofta jag vill, känna att jag är bland människor som ÄLSKAR oss, känna att jag är bland människor som VI älskar ;) och även veta att vi kan komma tillbax o träffa alla de fina, underbara människor vi lärt känna här när vi kan o har råd ^^
Sånt känns underbart o sen har jag precis fått veta en hemlis som e spännande.
En hemlis e ju ingen hemlis om jag skvallrar, men de E spännande *lovar*

Har köpt djupa tallrikar på kupan idag.
Imorse rättare sagt.
Tog kottarna på en fika på bagarns o sen en sväng te kupan.
Leo hitta nån mini (då pratar vi 5cm klassen) cykel som han ville ha för en krona.
Haha, jaja, en krona, varsågod o då hitta Molly en mini elefant för tre kr.
Okej då.
När vi betalt var Molly försvunnen, för hon va inne o böt sin elefant mot en nyckelknippa i plast med reflexer o annat kraffs på..
Vi fick byta ;)

Köpte tre ljusstakar med för fem kr st som jag tog hem o målade om (vita) innan jag packade ner dem :)
Tog inga kort men de va riktigt tjusiga :)
Åååh, ja e så dålig på hemlisar o ja VILL tala om, för de e najs, men har man lovat så har man o nu ska ja sluta skriva!
Massa kärlek

X O X O



fredag 21 januari 2011

Glad igen?

(En sånhär tavla vill jag ha... Gärna en sån docka me)

Hallå mina hjärtan!
De va ett tag sen, men ja har haft mkt o göra..
Just nu väntar ja på att Tove o Jesper ska komma me lillkott, för han har vart på disco, o deras dotter Moa va me *mys*

De va här under tiden o ja har haft SÅ trevligt!
Vem kunde ana att besök, lite kaffe o prat skulle va så himla givande?
Jag ska aldrig sluta umgås..

Mitt försenade nyårslöfte ska bli att jag ska umgås MER me folk än vad jag gjort nån gång förut.

För förut har jag mest tyckt de varit jobbigt!
De kommer in i min sfär o ser mina saker.
De tas på mina saker o det stojas o stimmas omkring mig o de har jag tyckt varit så jobbigt.
Jag vill vara ifred o ensam me mina grejer o jag vill se på teve när JAG vill, o jag vill lyssna på musik när JAG vill o vill jag pyssla just nu, så gör jag det, men om de e folk hos mig, så STÖR de ju...!?

Make any sense?

De kanske låter helt galet?
De känns lite galet o skriva de, men de e sån jag har varit.
Men sen vi flytta hit, har ja ju varit TVUNGEN o vara ensam.

Jag har ju inte haft nån o ja måste vara själv..
Ännu värre vart de sen David flyttade ut.
Tyst, tomt o ensamt.
Så ensamt så de suger i magen o tårarna vill fram.

Tills ikväll :D
Insåg att jag har de i mig!
Den gamla Weronichan från längesen.
Den sociala som vill vara me.
Skratta o prata o umgås.

Gud så skönt de va.

När jag har flyttat ska ja umgås varje dag har ja bestämt.
Förhoppningsvis på ett jobb, först o främst, o sen när jag hämtat barn o ätit middag kanske jag orkar umgås mer.
Förut har de tagit på krafterna.
Ville inte gärna öppna dörren för nån o ville inte gärna gå ut heller.
Ska ja va ärlig kände ja samma idag INNAN de kom.
Jag ville att de skulle hämta Leo, sen gå, men nu är jag överlycklig att de inte gjorde så.
Först stanna Jesper o sen kom Tove över me två brudar till :D
Va skönt de va o få sitta o skratta tesammans!
Jaja, nu har ja ägnat ett halvt inlägg åt de ;P

Hmm, va har jag gjort sen sist då?
Jo, packat såklart, sökt lägenheter, ringt runt, blivit ruskigt arg på allmänt fula människor, tagit bort några äckel på fejsan o fått skäll o lite hot om att internet försvinner för mig om jag inte ignorerar en viss familj.
Okej, då blir de ignoration (egenpåhittat ord?)
Jag har sytt ett päron, som inte kan få nå fina detaljer förrns vi har flyttat (pga att ja packat ner allt) :S







o ja har sytt en liten rosa nalle med prickig scarf te den senaste ängeln jag gjorde






o sen har jag bara packat, packat, packat...







Men!!! *Tadadadaaaaaa* (vibrato på slutet)
Vill ni veta nå bra??

Jag hade tydligen ställt mig i kö på Kumla bostäder år 2006!?
Så ja har galet mycket poäng o jag får reda på på måndag om lägenheten blir min
(vilket den borde bli för de va en liten, fesig med balkong på andra våningen!!! *SUCK*)
o då e de inflyttning redan den 15/2 :D
Bra va?
Jag kan inte få tiden o gå fort nog.
Vill inte leva me kartonger om mig o kring mig hela tiden!
O jag hoppas att vi trivs!
Att de e sådär kärlek vid första ögonkastet!!!
Inte bara "aaaaah *luften går ur som en trasig ballong* e de SÅHÄR de ser ut???"
Utan OOOH, va FIN den e! *love o mys o massa kärlek*
Fast ja vill verkligen ha en uteplats!
Hur ska ja kunna leva o bo utan en uteplats?
Fast just i dessa dagarna kan ja inte va kräsen känner ja.
Jag tar de ja får, som en fattig ****

Uj uj uj, vilka ord ja tänkte skriva där, men jag hejdade mig.
Kan faktist va barn som läser de här...
(eller mina föräldrar)

Jaja, nu ska ja dra på ännu ett avsnitt av The Vampire Diaries *KÄRLEK*



Ha en fin lördag folks o tack för ni titta in ;)

X O X O



måndag 17 januari 2011

Fynd



Fynd fynd..
Häromdan, när jag insåg att vi gav bort allt man använder i köket, eftersom "vi" ville ha en snygg, matchande servis o så, o jag var trött på o känna de som om vi lånade Davids saker när vi åt o allt bara va jävligt jobbigt, då tog ja me ungarna ut på promenad.
Klädde oss ordentligt o promenerade igenom Hemse ner te kupan (Gotlands svar på Myrorna) o kolla på fat.
Vi är många i vår familj o både lillkott o ja fyller år i maj.
Kan inte slänga fram sex stora mat-tallrikar o säga "Ni kan väl dela?" när tårtan serveras.
Så assietter blev det.
Hittade sex st jättefina vita i porslin o sex st lite tunnare vita me blommor på.
Molly hitta en hel hylla me böcker, så hon var upptagen en stund o ja kunde kolla på tyger.
Såg sötaste spetsen EVER o ville ha..
5 spänn för ett tyg me massa spets på!!?





Den e min nu ;)
Sen såg jag en liten gullig glasvas i en härlig vårgrön färg (påminner om KOSTA BODA glasen jag fick av dig, Jenny.F.) o den köpte jag med.
Sen i kassan hängde ett UNDERBART halsband med pärlor i en svagt beigevit färg.
Den fick följa med, den me :)




Saken är att vi har inte mkt pengar o speciellt inte efter o ha vart o storhandlat åt en familj på fyra o där inkomsten endast är barnbidrag & underhållsstöd :S
Men när man e sådär nere e de SKÖNT o få shoppa lite, plus att vi BEHÖVDE ju faktist assietterna! *nickar o tycker ja ser ut som ja har rätt*

När hon slagit in allting så tänker ja att hon måste ju ha missat att slå in tallrikarna, men hon sa att ja fick dem för en krona styck o tydligen vasen me... Ja betala 26 kr för allt vi tagit?
Halsband o spets o vas o tallrikar :D

Ja, jag är nöjd.
För o fira att vi "sparat" så pass mkt pengar fråga ja kottarna om de ville köpa varsin bulle på Bagarns o de ville de ju såklart!

Sa att vi va tvungna o ta me dem hem, eftersom vi inte käkat lunch o de gick de oxå me på ^^
Där inne träffa vi underbara Tove o Maria som var/är såna otroliga pärlor.
De fixade stora, goda mackor till oss, kaffe, festis o dricka, samt semla (te lillkott) chokladboll (te musan) o en satans god chokladbiskvi te mig ;P

Jag tänkte att jag blir diskare här, eftersom det kostar mkt mer än va vi har, men vi vart kärleksfullt överkörda o nedsatta vid ett bord (utan mer än lama försök te protester från mig) och härligt bortskämda!
Jag blev så glad o rörd att jag ville gråta, samtidigt som jag insåg att denna dagen hade jag inte borstat håret, bara tatt på mig luvan, en otroligt dålig ansiktsdag och horribla kläder..
Men de gjorde inget.
De tycker om mig ändå o jag är så GLAD, att jag fått lära känna dessa brudar!

Kom hem o kände att för första gången på väldigt länge e jag glad.
Det kändes skönt!

Så ja tänkte att när ja ändå e så glad o mår så bra ska ja sätta mig o sy me de yberfina tygerna min mamma köpt te mig o postat hit *love*
Det blev en liten Tilda Ängel som INTE ska säljas.
Hon ska få bo me oss o ja tror ja ska sy en liten nallebjörn till henne att ha under armen :)
Men än så länge är det bara ängeln.





(Gillar när bandet matchar något i kläderna)

(en liten frisyr är på intåg) ;D

(Kan inte FATTA att ja inte sydde fast dehär me maskinen INNAN den sattes på)

Har packat galet mkt, blivit bra vän med David mitt i kaoset o längtar efter flytten.
Saknar allt där hemma på fastlandet samtidigt som jag vet att de e många som välkomnar mig här när jag kommer för att hälsa på *KÄRLEK*
Har hunnit blivit osams med David (igår) när vi va oense om en möbel (så simpelt) o när han försöker ljuga för att försvara sin efterblivna svägerska...
Ja herregud, men de tog två minuter så va vi sams igen, o de va ju skönt :)

Skönt faktist o få häva ur sig saker samtidigt som man vet att nu när vi e vänner, ska vi lösa de ganska snabbt för o behålla vänskapen.
Så smart va inte ja när vi va ihop ;) haha.

Nej, nu ska ja kolla JOTEX hemsida efter lite inspiration o dregla över härliga vårbilder ^^

Ha en underbar dag mina vänner, o ta hand om er!

X O X O



lördag 15 januari 2011

packar o letar

Hej igen...
Är värdelös på o skriva nu för tiden, men jag måste erkänna att jag känner mig lite generad av att jag kastat ut mitt privatliv så som jag gjort.
Detta är en blogg o de e väl sånt man gör i en blogg men att verkligen visa o tala om hur ledsen jag vart av att bli dumpad, tala om hur kasst jag mådde..
Det är stort!

Men jag antar att alla blir dumpade nån gång i livet, att inte alla e så jävla tip-top-lyckliga hela tiden, o att jag är inte ensam :)

David e faktist den som vart mitt stora stöd här (efter jag kunde sluta tjuta)
Jag har ju ingen familj eller NÅN annan som känner mig här (jo Ida, jag vet att du finns, men vi KÄNNER ju inte varandra på de sättet)

Han gråter ibland o då fnissar jag i smyg...
Nej, förlåt, då tröstar JAG, menar jag (A)



Vi kommer nog hålla kontakten efter jag flyttat, för han e kul.
Snäll o en jävligt bra kille.
Bara att de inte funka mellan oss :)

Igår hade ja tänkt skriva.
Skulle ta kort på kartonghögarna som växer här o så, men jag var så himla nere då.
Jag kände mig så ensam o liten så ja bara grina, tes ja hämta musan på dagis o när hon sov middag packa ja o böla lite te.

Inte för att de e slut, utanför att jag TRODDE ju på fullaste allvar att nästa gång ja skulle packa, skulle de vara för en flytt te ett hus.
O ja TRODDE ju att vi skulle bli kvar här o skaffa oss ett liv här, men ...
Så blev de ju inte.

Sen längtar jag så galet mkt hem.
Min mamma har fått nya svar från sin läkare.
Vet inte om hon vill att jag skriver nåt här om va de sa, så de väntar jag med, men jag vill hem till henne o pappa!
Vill ha min familj nära o vill se deras barn!
Vill kramas!

Davids lillasyster Emma har skrivit nästan varje dag till oss.
Om hur mkt hon kommer sakna oss när vi flyttar o att hon mer än gärna hälsar på när vi bor i öret :)
Tove o hennes underbara Jesper har oxå visat att de finns för oss o det värmer mig i hjärtat.
Sen fina Ida!
Som kommer hit o står så liten o söt o frågar om vi ska ta en kaffe :D
Tack Ida, den dagen fick du mig att inte gråta en tår *love*

Att den bruden som smsat, ringt, skrivit, frågat om vi inte ska ses, komma dit, sova över, umgås, grilla, laga middag, festa osv...
Den bruden har inte hört av sig alls!
Lika bra de känner jag, för det visar vilka man kan lita på och vilka man kan glömma bort på ett ögonblick!

Tycker egentligen lite synd om henne, men de e ju sådant man inte säger.
Man kan ju inte säga att de e synd om en brud som valt de liv hon lever väl?
Då e de väl kanske rätt åt henne?
Eller så e hon bara hjärntvättad.

SÅ!

Nu har vi pratat, skrivit, tänkt klart på henne o nu e hon ju iaf ute ur vårt liv :D

David kommer hit i em o hjälper till o packa på övervåningen.
Har faktist gjort ganska mkt där ändå.
Sen ska vi glo på film o sen får han gå hem till sin mamma *fnissar i mjugg*
Hans val, hans konsekvenser ;P
Men de ska ändå bli skönt o umgås me nån som inte är under tio år o bara bråkar me sitt syskon hela tiden :)

O på måndag ska ja få nå samtal från Örebro myndigheter (som jag har ringt o tjatat på hela veckan) o se om ja får nån hjälp me flytten.
Har man 200 på kontot räcker de ju inte ens te en biljett på båten :S
Aja, har två vilda ärthjärnor i mitt knä nu som vill ha lördagsgodis..
Bäst ja går då ;)

X O X O

tisdag 11 januari 2011

På rätt köl

Hallå igen mina vänner..
Vill säga TACK till alla ni fina som stöttar o tar emot mig när jag faller.
För det har inte varit lätt.
Jag har gråtit o snorat o snyftat o bara rasat ner i ett stort svart hål.
Men ja kan stå nu!
Har en massa o stå i, men jag tar det lugnt.

Men en sak vill jag säga!
It takes two to tango, det är två sidor på ett mynt o.s.v...





David e lika ledsen som jag, för hans dröm om det "perfekta livet" e oxå krossad.
Han ville lika mkt som jag vara kär o lycklig, han ville lika mkt som jag bygga bo o leta hus, han ville oxå ha en stor familj o lite bebisar..

Nu var de ju bara en jävla tur att de inte funka innan huset va köpt o bebisar framme.
Visst e jag fortfarande lite nere (eller ja, de känns i min mage kan jag säga) men jag kan ändå tänka klart.

Det kanske inte va så rosenrött o kärleksfullt all the time här, fast vi tycker så mkt om varandra.
Tyvär kände inte han som jag o jag som han, men de e där jag försöker tänka framåt.






Jag kommer få bo nära min familj igen o mina fina vänner.
Jag har två UNDERBARA små kottar som stöttar mig i allt (förlåt mina älskade barn för allt ja släpar er igenom) o min familj mår bra!
Min mamma e frisk o pappa har inte krockat nå dehär året ( haha ;) jag älskar dig pappa)

Jag får hjälp med flytten o jag har börjat ringa runt o kolla efter lägenheter!
(eeh, de verkar inte gå så bra just idag)




Igår kom Ida hit.
Hon bor här borta o tycker om mig :D
Vi tog en kaffe o prata.
JAG prata..
Vräkte ur mig allt o lite till, om o om igen...
Då kändes de bättre o de gjorde inte så ont i magen mer...

Då insåg jag saker jag inte sett förut.
Om hur mkt jag tagit David förgiven o betett mig väldigt barnsligt jag med!?
*SHOCK*
Skulle JAG liksom?
Haha

Men sen ÄR jag jävligt besviken på honom som bara häver ur sig att han inte är kär mer, som en fjårtis, när det faktist är fyra stycken i denhär familjen.
Han borde kommit för länge sedan o satt sig o prata med mig, men jag tror de e nå manligt drag att de tror de e "maskulint" o hålla käften.

När jag såg att David sparat båtresebiljetten hem te mig, hyttnyckeln från när vi träffades o alla hans tårar, förstår jag att han e lika krossad som jag.
O ja känner mig som en sadist, men det gör att det känns lite bättre hos mig *shame on me*

Han har iaf skaffat kartonger o han kommer hit o pratar o hjälper mig med allt som e tungt, o de e ju najs, speciellt som vi inte e osams.
Och det bästa just nu, är att när jag får den där ledsna stora klumpen i magen, den som hotar att äta upp mig o villja kasta fram tårarna, då kan jag ringa till honom o säga att det gör ont!
Då kan vi trösta varandra o sen är det borta.

Men tack igen alla fina underbara människor, som smsat, mailat, inboxat, bloggat eller skänkt mig en tröstande tanke!
Det värmer så jävla gött i hjärtat på mig!
Det gör att jag gråter ur de sista med en liiiiten liten bit lycka, att det finna folk som tycker om mig!
KÄRLEK te er för det!

lördag 8 januari 2011

DUMPAD!

Jag har ingenting att säga...
Ingenting att skriva...
Jag har ingenting!
Mitt hjärta e krossat o jag orkar ingenting.
Barnen har iaf fått mat...

Jag är lämnad.
Dumpad.
Sviken.
Ensam.
Själv.
Sårad.
Sågad.
Trasig.
Delad.
Itu.

Jag är krossad.
Mitt hjärta e krossat o jag kan inte laga!
Jag kan inte sluta gråta o ja orkar inte ens klä på mig!

Mumlar samma ramsa om o om igen...
"jag är inte kär i dig längre"

Slår in ljus i de enda fina, mjuka inslagspapprena jag har o mumlar, mumlar, mumlar för att inte bli galen!
Igår var det "dumpad"
Allt jag fick fram i mitt mumlande te mig själv var ordet Dumpad!

Måste mumla...
Måste intala mig att det är sant, annars går jag sönder.
Har sjunkit så lågt att jag BAD honom ta mig tillbaka...

Smsar som en fjårtis, skriver som en fjårtis men jag orkar inte bry mig!
Första dagen var jag bara arg!
Tänkte att när HAN kommer hem, ska ja säga si o så, Då minsann ska han få höra va taskig han e...

Dagen efter kunde ja knappt ta mig ur sängen, ansiktet svider av alla tårar o kinderna e trasiga!
Gör välling o frukost men kan inte äta någonting själv...
Bara gråta..
Smsar mer...
Han MÅSTE komma hit!
Han MÅSTE prata med mig!
Men han vill inte.
Han är inte kär i mig mer..
Han är ledsen.
Han gråter.
Han kommer sakna mina barn men hur tror han att DOM kommer känna då?
Molly letar efter SIN pappa-David!

Men han finns inte.
Leo längtar efter mormor o morfar o jag e så tom.

Så ekande, gränslöst djupt, svart, dammigt, grått o fruktansvärt tom!
När tårarna e slut e ja nog helt tom på riktigt!

Första dagen när jag insåg att det var slut, men inte VILLE fatta det, så tänkte jag på vad alla skulle säga.
Jag var orolig för skvaller, ändrade inte statusen på facebook o ville inte ringa hem

HUR kunde ja va så dum så jag blev kär?
Hur kunde ja va så in i helvetes dum så jag flyttade till Gotland?
HUR KUNDE JA VA SÅ JÄVLA DUM SÅ JAG LÄT BARNEN BLI INBLANDADE?

Hur ska jag nånsin orka vara glad igen?

Mitt hjärta e krossat, jag orkar inte finnas mer!
Jag måste, så därför finns jag, men förövrigt kunde de kvitta!
Mina barns fäder har stuckit.
Lämnat det vackraste som finns och jag förstår inte varför.

När jag hör Molly sjunga eller ser hennes söta, roliga fejs, då kan jag inte förstå hur man kan gå ifrån henne.
När jag ser min fina lille kille, som e så vacker o smart o så sårad långt in i själen av sitt förflutna, hur kan man då gå ifrån det?

Det är mitt fel!
Han sa att han inte var kär i mig, alltså e de mitt fel.

Om jag inte träffat David, inte blivit kär, inte presenterat han för mina barn, min familj o inte flyttat hit, då hade allt vart som vanligt igen!
Jag hade inte gråtit sönder mitt ansikte, jag hade inte hatat o älskat på samma gång.
Nu ska jag packa hela vårat hem för en flytt som jag inte vet vart den bär.
Har ju inget jobb, inga pengar, inget liv..
Jag har mina barn, som inte vill se mig för ja bara gråter..
Vart fan ska vi bo?
Vart ska vi ta vägen?
Leo vill bo i Sköllersta, så han kan gå o träffa mormor o morfar varje dag, men...

Det finns inga jobb i Sköllersta!

Jag är fortfarande arg på ÖBO som var så otroligt dumma vid min flytt, så ska vi bo i stan vill jag ha nån annan hyresvärd men ja e så TRÖTT på allt skitsnack!

Kumla e lite tveksamt för där bor folk ja helst kan slippa o Hallsberg...
Ja, de e ju Hallsberg..

Vart ska vi bo?
Jag känner mig som ett roadkill!
Inga känslor, utom de jobbiga, smärtsamma o ja kan inte kliva bort från dem.

Försökte de igårkväll.
Tog en klunk sprit varje gång jag ville smsa David.
Jag vart full!
O ändå hade ja skrivit flera desperata klängiga ledsna sms..

När går detta över?
GÅR det över?
På filmen som gick i förrgår så skulle killen som vart dumpad ha en massa one night stand..
Jag e inte så sugen.
Plus att killen ifråga la sig o tjöt efteråt!
Usch!!!

Jag har packat ljus!
I en liten korg!
Med silkespapper..
Jag har lagt fyra böcker i en påse!

Nu har jag ingenting att packa i, bara en jävla massa saker o möbler i en stor fyra på två våningsplan!
Ensam...
Med två barn...
Herregud, ja tror ja dör!
Ja TROR ja dör av inre smärta..
Ja e så himla ledsen!