inte ett någe..

Hallå..
Här sitter ja o känner mig ledsen.
O de känns som att den känslan infinner sig alltför ofta numer :(
Läste min systers blogg o vart glad för hennes skull, att hon fick en så bra morgon, menar jag.
Själv hade vi en morgon i kaos!

Hörde inte Molly som hoa o jag hörde inte klockan!!!
Hörde däremot Leo när han kom in o sa att klockan e åtta mamma, ska vi va hemma idag?

NEEEJ!

Jag har ju samtal o ringa o därför hade jag stallt klockan extra tidigt!
Men men, rusar ner, samtidigt som jag ylar åt Leo å prata me Molly för ja MÅSTE ringa detta nu!

Letar ihjäl mig efter telefonen (som faktist för en gångs skull satt i laddaren) o inser att Leo blir sen om han ska kolla Molly!

Poop, tänker jag, samtidigt som jag knappar in siffrorna.
Rusar upp, lika elegant som på nervägen (mina grannar tror nog vi har en inneboende elefant här) o plockar upp gullhönan ur sängen, ber Leo borsta tänderna (vilket ja tror han sket i) o får svar i telefonen, samtidigt som musan drar tårna i dörrposten på vägen ut ur rummet!
SUCK!

När det svara i andra änden, vrålar Molly "AAAAAAAAJ mamma, min fooot!"
"Ja hej" säger ja, o försöker låta fullt normal o att detta hör te vardagligheterna.
Jag har sökt en lägenhet hos er...
Det är jättetyst i luren, Molly släpper sig ljudligt o jag dog en liten skvätt!

"Jaha" sa hon

Sen va de tyst igen..
"ja, ja skulle vilja prata me nån om kontraktet"

Hon kopplade över mig te nån annan snabbare än Molly han fisa igen *pust*
Fick prata me en dam som va lite sådär lagom trevlig.

Hon sa direkt att jag behövde de här o de där o lite till o massa mer, sen bröt helvetet ut!
Leo kom på att just i detta ögonblick av telefonsamtal skulle han busa me Molly.
Hon han kasta sig undan o båda bröt ut i ett högljutt gapflabb o de e ju charmigt om inte tanten i luren vart så sur för att de störde.

Jag blev stressad o sa med arga rösten att NU lägger ni av!
Leo fick onda ögat o de brukar alltid göra honom tyst, men inte idag...

Nej, när damen börjar säga nå mer, så skriker Leo.
Vet inte vad men jag blir galen!

Fullkomligt rasande på hans brist på respekt, hans ignorans av mig o telefonsamtalet plus ett jävla surt morgonhumör, så ja säger artigt te damen att "kan du vänta en sekund" samtidigt som jag sätter mig på huk hos Leo o väser fram att NU ÄR DU TYST!!!

Vill nypa han i örat, ge han smisk, fota han i baken ut genom dörren, men lägger bara handen på hans axel o pressar nedåt (han satt ner, om ni vill veta)
Reser mig upp o anstränger mig att låta artig o som om jag inte alls har två härjiga barn omkring mig.
"Ja, vart va vi nu? Jo, kontraktet?"

Då VRÅLAR min son!
Han vrålar genom märg o ben o telefonlur att "MAMMA SLÅR IHJÄL MIG!! JAG DÖÖÖÖÖÖR!!!"

Då dog jag!?

Hur kan han göra så?
Vi har pratat en massa om hur man beter sig, om vad man säger o inte säger, om lögner o va de kan få för konsekvenser o.s.v, så HUR kan han göra så?

Jag skämdes, blev kall o sen varm o jag vart så ledsen!
Sen kom tanken!
Jävla Unge!

Han såg nog bestörtningen i min blick, för han tog i för kung o fosterland igen o skulle yla, men då rann det över.

Jag sa "ursäkta mig ett ögonblick" (för vilken gång i ordningen minns jag inte) o kastar mig ner för o få han o va tyst o då la damen på luren...

Tut...

Tut...

Tut...

omg???

Jag sa att ja va arg på honom, att det var hans fel, ja sa "Gå härifrån för jag vill inte se dig mer" o "NEJ, jag vill inte höra nåt mer!"
Sen gick han till skolan! :(

Det VAR han som gjorde fel, han är åtta år o vet att man inte gör sånt, men jag har mått dåligt hela dan för att det var dom orden han fick med sig te skolan av mig.
Gå, de e ditt fel, jag vill inte se dig...

Han är hemma nu, o vi har pratat.
Han har inget lördagsgodis på lördag, inget fredagsmys o inget disco så länge vi bor kvar här, och jag har självklart bett om ursäkt för att jag sa så elaka saker till honom, men han MÅSTE förstå att han ska ALDRIG göra om de här igen!

Det var min morgon.
När jag ringde upp damen, svarade hon inte..
Förmodligen satt hon i telefon o skulle anmäla mig för barnmisshandel :O

Sen ringde mamma.
Hon är nog ganska nervös för hon skulle te doktorn idag.
Ganska ironiskt att en människa som avskyr doktorn o blir som ett barn när det gäller att ta sig dit blir så sjuk!
Hon visste inte va de skulle göra idag sa hon, men hon kan å andra sidan ha vetat va de va som gällde, men att hon inte skulle vilja ha MIG orolig också, så att...
Ja vet inte.

Jag är så rädd att förlora henne.
Hon är ju min mamma!
Jag vill inte leva utan mamma.
Jag vill ha min familj ALLTID!

Herregud att de ska va så svårt att leva!?

...

Nej, ja kommer inte på nå mer o skriva, vet bara att ja e läskigt nere hela tiden o ja kan försöka lova att nästa inlägg blir ett glatt ett ;)

X O X O


(längtar efter sommar igen)