Att vara eller inte vara...

Vet ni...
Ja tror ja ska gnälla igen :O

De e de där me känslor...
Funderar på om ja e smått störd när de kommer te den biten :/

Om ja skulle tänka som en stark, självständig kvinna, en sån He-man brud.
Om ja skulle va cool å hård o inte bry mig om nånting, om ja skulle sluka män te frukost
(ja, de låter ballare på film...)

Då kanske ja inte skulle vara så förvirrad :S

De finns en bok (som blitt film) som de diskuterat både i "sex and the city" o på Oprah.
"He's just not that in to you" Summan av kardemumman så: Han e helt enkelt inte intresserad!

Iaf inte tillräckligt!

Har vart stolt över min åsikt, att ja e hellre ensam än ihop me en idiot!
Jag vill inte nöja mig!

Men hur ska ja veta att han e bra nog åt mig o mina barn, om ja inte testkör först?
Faller som en fura å SNABBT skare gå..
Sen blir ja rädd, obekväm o orolig.
De liksom skaver på hjärtat o allt känns jobbigt!

Då dumpar jag, eller dumpas ;)

Så e man ledsen en kvart eller två, men livet går vidare.
Bit ihop o le mot barnen o alla i din omgivning, tes du känner att de kommer naturligt, då e de bra igen.

Men....
Ska jag ALLTID ha det så?
Kommer jag aldrig ta det med ro, slappna av o bara njuta av åkturen?
Jag känner att ja stressar sönder allt, o de e inte meningen, för ja VILL kunna slappna av o bara njuta, men...

Ja vill veta va som händer INNAN de har hänt.
Ja vill veta om de håller, om vi blir lyckliga, om vi flyttar ihop, skaffar barn om de kommer bli bra!
Men det går inte!!!!
Då blir ja sådär skavig o obekväm igen..
Nästan manisk..

O om de e NÅT ja lärt mig, så e de att en kille drar, snabbaren blixten, om en tjej blir manisk i ett förhållande ;D

Hahaha, fråga mig, ja har övat länge!
O.. Faktist så e de jättebra om man VILL att de ska ta slut!
Då e de bara o bli en sån jobbig plåga, så tare fan inte mer än en dag (om inte killen i fråga e lätt efterbliven) innan "Eeeeh, vi kan väl tare lugnt?" kommer

Nu menar inte ja att J e efterbliven, men...
Ja känner mig lurad?

Om en kille (i den där filmen ja nämnde tidigare) sa att "Nääe, ja vill bara ta de lugnt o se va som händer" så KABOM, då dumpa hon, för då va han inte tillräckligt intresserad!
Sa han "Jag vill inte rusa fram, vi kan väl gå me små steg, så ja tänkte hänga me polarna ist" så KABOM, då dumpa hon, för "hon" va en stark brutta som inte tog nån skit (TA INGEN SKIT /Grynet)
O om de varit ett par länge o hon ville gifta sig/skaffa barn o han sa "Vi kan väl vänta?" så TJUPP, igen, tokdumpat!

Men va e ja då?
En såsfläck på golvet?

Ja vill inte göra slut, o ja vill inte bli dumpad...
Ja vill ta de lugnt o se va som händer, MEN....
Ja vill ändå ha bekräftelse på att de FINNS känslor där, till mig, från honom..
Annars e de ju bara skadat o vänta!

What to do?
Ja tar en snabbpaus på balkongen nu.. brb!

***************
Sådär ja, de gick ju snabbt ;)

Men ja VET inte va ja ska göra!
Känner att ja inte vill skriva ut för mycket av de som händer, inte just nu iaf, bara just ifall ja har fel!
Om de bara e mitt förvirrade, uttråkade huvud som lägger för mycket i saker.

Jag vet (alltså VET!) att de blir annorlunda när ja börjat jobba!
Då man e trött i både huvud o kropp.
Nu blire ju inte några arbetsuppgifter som tröttar ut en, bara disk, tvätt o leksaker, o de gör man ju på rutin :S

Jag behöver stimulans!
GÖRA nå!
Vettigt!

Suck, å NÄR ska detta ske?
Allt känns... Inte svart direkt, men jävligt mörkgrått.

O ja vill inte ha mörkgrått..
Ja vill ha glitter o rosa o ljusgrönt o härligt gult.
Massa vitt som smetar ut min himmel o som gör mig glad!

Ååååååh, om ja bara kunde sluta tänka!
Bara ... några dar?
E de för mkt begärt?
LEVA o vara glad, skratta högt o stråla som min alldeles egna sol!
Inte bara grubbla o fundera o analysera sönder saker o ting!

Kan ja fixa de?
Kan jag bara VARA glad, utan att släppa allt för ett sms eller ett telefonsamtal?
Göra de ja har lust med o inte tänka på annat?

Molly hade sin andra dag på inskolningen idag o hon grina som en tok när vi skulle hem.
Hon va trött, hungrig o ville leka mer.
Ville vara me fröken o me alla barnen, o ja kunde inte släppa taget om min mobil :'(

För tänk om!

De E nå seriöst jävla fel me mig o de ska ja putsa bort...
Förtja om man skulle googla skiten?
Måste ju va fler som ja?
Som e totalt rubbade näre kommer te närhet, känslor, o att bete sig "vuxet" i ett förhållande?

Gad däm, ja ska sluta nu! XD hahaha
Ja, om ja inte blitt dumpad tidigare, så blir ja väl det nu ;)
Men de kanske vore nå..
Forever dumped, tes ja lärt mig stå ut me mig själv?
Men där e ju kruxet...
Ja vill inte vara ensam..

Fan.. Undrar om ja ens vågar publicera dehär :O

Vi får väl se ;)

X O X O


(så man ser ut när man e en manisk galning som förstör för sig själv)