söndag 12 juni 2011

Ödet

Hmmm..
Om vi låtsas att allt kretsar kring MIG för en sekund.
Och Jaget, tror på ödet..
Då verkar ju allting klaffa o allting HAR en mening!


När jag va liten, började gymnasiet o hade träffat en kille i Odensbacken ;D
Han va 15 o ja 16, så det va olika skolor...
Jag hade skolkat en del, va orolig för vad mamma skulle säga när, eller OM hon fick reda på det men ja VA så sugen på o åka dit.
Spontanbesök o bara...
Inte fan vet ja, ville glida dit o se cool ut, antar jag.

Men jag bestämde mig, när jag närmade mig våghustorget att Nej, ja SKA gå te skolan idag, vi kan ses i helgen!
Inge mer skolk, iaf inte resten av denna veckan.
Stolt över mitt beslut, kunde ja slappna av.
Ja slappnade så mycket, att när jag öppnar ögonen igen e jag vid Eyravallen (Behrns arena)
Åt fel håll!

VAFAN! PANIK!!

Fram te chauffören o lite lagom svettig flåsar ja fram att "Vart SKA du?"
Hahaha, han fick panik o börja skrika "ÄÄÄÄ de nån i BUSSEN!! ÄÄÄÄÄ de nån i BUSSEN!!!"
Då dog ja nästan (även om ja skrattar högt åtet idag)

Han va på väg te Odensbacken!
Simskola me småkotts därifrån!
Min första tanke då va "Ödet! Ja VISSTERE!" haha för ja trodde på fullaste allvar, att den lilla spinkiga 15åringen ja va ihop me, skulle va min för evigt XD
*skrattar så ja dör*

Det VA ödet!
För när jag kom dit o gick te deras skola, va inte min pojkvän där, deras klass va på road trip, men deras syo/kamratstödjare (minns inte exakt va hon jobbade me) Pernilla, var där!
Vi satt o pratade o jag berättade att jag skolkat en massa o alla funderingar på hur jag skulle göra..

Hon sa massa bra, så jag tog bussen direkt hem o berättade allt för min mamma *ÄLSKA*
o DE va ett bra drag av mitt öde, måste jag säga ;)


Så många saker i mitt förflutna som verkligen "make sense"

När jag va gravid me musan, men inte sagt nå te någon.
Då trodde de jag va magsjuk på jobbet o skicka hem mig.
Satt två hållplatser o funderade på om jag skulle gå av på "den eller den" hållplatsen.
De vart "den andra" fast de vart längre o gå...
Där stod de en kvinna, o hon va...
De finns inga ord o beskriva hur hon mådde, men hon var som en duva, som folk jagat med sten!

Vibrerande!

Hon ville att jag skulle gå in i hennes sons lägenhet, för hon trodde han hängt sig..
Kan ärligt erkänna att jag aldrig klev in, den stanken kommer alltid finnas i mitt minne, hur mkt jag än vill skura mentalt.
Den lilla kvinnan o jag spenderade hela dagen ihop, pratandes om hennes son, om hur de haft det o alla hennes minnen, FINA minnen, vällde fram.
Vi satt o höll varandra i handen när polisen var uppe i mannens lägenhet o när likbilen hämtade honom.
Det var tungt, men hon trodde på gud o sa att de va han som skickat hem mig den dagen!
Jag tror på ödet, o att det var ödet som såg till att jag klev av vid en annan hållplats, att ja söla när jag gick, att jag stannade av stanken, o att vi två möttes!

Det där en en stor grej, o jag var väldigt ledsen för hennes skull, väldigt väldigt länge efteråt, samtidigt som jag var glad att jag spenderade min dag med henne!

När jag träffade J tänkte jag oxå på ödet..
Jag var så uppriven över Gotland när allting hände.
Flytten, sveken, sorgen, å ja kände mig urblåst..

Funderade inte mkt på framtiden, utom den lilla gnista av vilja som stretade framåt o sa att ja SKA bli glad igen!

O jag vet att
det förtjänar jag!

Det förtjänar nästan alla människor!

Så jag tänkte, medans jag stog o vek handdukar att Jag träffade David i ett precist sånt ögonblick, som e så kort, att de aldrig borde hinna fångas, men det gjorde det.
Vi möttes när Leos skola skulle stängas, Leos fröken skulle gå på mammaledighet, när jag var så trött på livet o allt skvaller i brickebacken o bara ville därifrån!
Sen gick de undan ;)

Hahaha, vi trodde på sagor o de va kul, även om stressen gjorde mig senil o ilsken (o sjukt bölig) o så flytta vi..

De funka ju inte, för sagor e inte sanna, jag längta hem o vi höll inte sams..
Kaos!
Flytta hem igen, men ... Om jag inte mött David, flyttat te Gotland, så hade ja aldrig hamnat i Kumla!? O hade ja inte flyttat te Kumla, hade ja inte träffat J igen, efter alla år ^^

O ska vi hårddra det, så skulle varken han eller jag ut den kvällen, de bara blev, spontant, o där kommer ödet in igen...

Men!!!
Nu e ju inte han min rätta, de kanske inte ens FINNS nån "rätta" men de ja funderar över, de hela mitt inlägg funderar över e...
Vafan skulle han va bra för?

Vad e han i mitt "ödesled"? Ska han göra mig så förbannad så jag....
Gör nå? träffar en ny?
Blir nunna? Eller lesbisk?

HAHA eller betyder han ingenting, EGENTLIGEN?
Bah, svettigt e de o sitta här, pimpla kaffe o fundera ut vad livet har att erbjuda ;)
Iaf ska jag göra nå spännande på tisdag..
Nåt som ALDRIG hänt tidigare o förmodligen aldrig kommer å hända igen, men ...
Man ska inte.. eeh, skjuta haren, förrns man.. sett den?

Äh, värdelöst ordspråk som ja inte ens minns.
Jag mena att ja kan inte tokdissa nå, ja aldrig testat, så, på tisdag ska ja på speedway!
Trodde de va bilar först, så insatt e ja *skäms lite smått* haha men vafan ;)

Anna tar me mig te speedway o ja SKA njuta av varje sekund... hade ja tänk XD
Har musan me mig, för Leo ska på "semester" o sova första natten av sommarlovet hos mormor o morfar *love*

Men nu rusar klockan, Leo ska på kalas o ja har inte duschat än :)
Ha en UNDERBAR söndag, o en fortsatt fin vecka, så hörs vi i nästa, väldigt spännande inlägg ur Weronichas liv ;)


X O X O


2 kommentarer:

  1. Haha, men Werra ;) Bilar * skrattar högt * Det kommer bli toppen roligt :) Tomas tar hand om er tills jag jobbat klart :) ska bli skit skoj :)

    SvaraRadera
  2. Ödets nyck behöver inte alltid betyda något. Det tar dig längs stigen på dagarna-som är ditt liv. :) Vägskälen är sakerna som händer en under livets gång och formar en till den man är. Tror jag i alle fall!

    SvaraRadera

Nu gör du mig sådär lycklig ^^