Häxjäveln ska dö!

Känner mig kass när jag inte skriver varje dag, men har fått höra av fler än en person senaste veckan att jag måste ta HAND om mig själv, ta lite EGEN tid, piffa TILL mig, vila MER o.s.v...
Men jo, de känns kul o höra att man e pigg o fräsch dårå!
Haha, nej, men skämt å sido, det har varit mkt nu.
Är trött allt som oftast. Arg hela tiden, skäller lr gråter för småsaker och en konstant huvudvärk.
Har försökt skylla på höstdeppighet i fem månader nu, men till och med jag känner att det är ett klent försvar.
Kan inte fatta att jag har så lätt att visa utåt hur GLAD jag är.
Skratta o flirta o småprata med folk är så enkelt, tills jag kommer hem.
Då är jag inte Weronicha längre. Då är jag Monstermamman.
O jag tycker den häxan ska dö, men hon håller sig fast, det aset.
Så nu har jag bestämt mig, både för min och ungarnas skull att verkligen ta tag i detta o göra någonting åt det, istället för att bara sopa det under mattan.
Jag har mitt liv som det är nu pga mina egna val, och om jag mår dåligt e det ju bara jag som kan göra någonting åt det, så långt har jag kommit.
Men de ironiska i det hela är att jag GILLAR mitt liv. (paradox, jag vet)
Jag älskar mina barn och min familj. Jag älskar ett leende från nån glad (okänd) människa på gatan som man bara möter i farten. Jag älskar att hitta ett paket från en traderasäljare i min postlåda när jag kommit hem. Älskar när min granne frågar om jag vill ha fylld paprika (det är ju så GOTT!) Eller när någon kommer fram för o slänga några ord under arbetstid, bara för att jag är jag! Det värmer mig när jag får en komplimang eller när någon sagt något fint om mig till någon annan.
Jag mår ju bra, av så himla mycket.
Därför bekymrar det mig att jag känner mig så ledsen hela tiden.
Det krossar mitt hjärta när min lillkott tycker att jag är världens dummaste mamma!
Det gör så ont när han ser sårad ut för att jag är dum!
Jag vill inte VARA dum, därför ska häxan försvinna.

Jag struntar i om det blir via en psykolog, min syster, lr tanten i kassan på konsum, bara jag blir glad igen!
Har försökt köpa mig glad! Har ni testat det?
Det är roligt som fan, tills man kommer på att man måste betala elen också, o köpa mat.
Kanske jag borde sexa mig lycklig? Jag trooor det funkar, bara att ja måste hitta nån som vill göra mig..
Glad ;)
hahahaha *näsblodsnivå-humorn är iaf tillbaks*
Men det var så länge sedan, o jag vill inte bara ta vem som helst.
Det ska vara Han, med stort H.. O herre min je, tänk om det är enda botemedlet mot min deppighet, o så möter ja inte mr.right förrns ja e 40-50 år...
Snacka om bortkastad tid :O

haha, nej, nu spårar jag ur. Ska lägga mig o sova ist.
Btw fick jag ändrade arbetstider av min handledare.
Det var första steget i min egenhändiga rehabilitering!
Att tala om att jag mår bajs o att jag vill ändra på mig, för mig o mina barns skull.
Hon lyssnade o kom med åsikter och förslag (tack)
Sen fixade hon så jag fick kortare dagar och att jag ska få vara på ett annat ställe, en annan miljö!

Jag hoppas för allt i världen att det ska funka. Att gå med blues e ingen hit.
Men nu ska ja glida under täcket o fantisera mig bort.
Så sov gott alla läsare där ute. X O X O