söndag 23 maj 2010

Tokkär men trött



Okej, de känns bättre nu..



David e bakis som ett as o skulle sova en skvätt, Molly sover middag o lillkott följde me Bosse o Tindra ut på rolerbladestur :)
Jag har fått i mig lite o käka, lyssnar på Byz o bara glider omkring..

Har läst ut min bok (som va ruggigt bra) o nu vet ja inte om ja vill börja läsa en ny på en gång.
Vill smälta denna först.

Tycker de e svårt o komma in i nå nytt (om de inte e samma författare) direkt efter den första.
Speciellt om de e en sådan tung bok som denna.
O nu menar ja inte Tung, som i tyngsta, svåraste litteraturen, utan Tung, som i en jobbig bok.
Ämnet i boken e så ledsamt o jobbigt, o de ännu jobbigare är att jag VET ju att det finns människor därute som LEVER så.

Det krossar mitt hjärta!

Folk som utnyttjar andra för egen vinning o sedan kastar bort, så lever många.
Men folk som utnyttjar, hämningslöst o brutalt, de borde dö!
Folk som låser in, torterar, skadar o plågar barn OCH vuxna!
Det är vidrigt!
:'(
Kanske därför jag e lite moody?
Mensen e slut o ja borde vara glad, men ja känner mig...
Frustrerad!
(sexuellt? hahaha) <--tycker ja e rolig
Men näe, ja vet inte va de e.
Nervös över en flytt som inte ens e ordentligt planerad.
Nervös över jobb, inkomst, hur folk (?) kommer ta emot mig o mina barn..
Varför BRYR jag mig så mkt om sådant?




Om någon här (där jag bor o lever) snackar skit, så so what?
Vem fan bryr sig?
Klart de suger om de e någon man tycker/tyckt om pratar massa bajs, men då känner de mig ju inte tillräckligt väl för att egentligen öppna käften.
Jag VET att ja e en plåga många ggr.
Snigel o tjatig o ... aah, ni fattar, men ändå.

Min familj o mina vänner e ju me mig för att ja e BRA!

De vill ju va me mig för att ja e rolig, o för att ja tillför något i deras liv, så VARFÖR i hela livet BRYR ja mig om va andra ska tänka o tycka?
Varför e de så viktigt för mig att vara omtyckt?
Känner ibland att ja e jobbig mot D. när ja hela tiden vill ha (o behöver) bekräftelse. Hur mycket sådant orkar en annan människa med?



Ja e mest skraj att ja ska göra mot han som mot alla andra.
Vara så jobbig som möjlig tes han inte orkar mer, för då behöver inte JAG bli "the bad guy" som har dumpat, utan jag driver han till att göra det.

Nu VET ja att han e tokkär i mig. *ÄLSKA* men han vet ju inte hur dum ja kan vara (japp, ja e brud, ja visar de sen) haha ;) men...

GAD DÄM va ja tjatar??
Om samma saker, hela tiden?!!
Haha, kanske inte ens har nå läsare kvar sen ;)
ahhaha nej, ja ska ge mig.
Livet e inte så svårt egentligen.
Jag är kär o lycklig, barna e glada o David e lika kär o lycklig han (förutom bakfyllan nurå)
Vi ska flytta ihop!
På Gotland *nervös*
O jobb KOMMER ja ju få, de e ju bara en fråga om tid o engagemang.
Eller hur?

Mamma, pappa, syskon o vänner, de finns ju telefon o msn o fejjan o mail :)
o vi älskar ju varandra, så de kommer inte bli svårt, bara lite (jävla massa) jobbigt o säga hejdå!
Det är just allt nu, innan flytten, innan jobbet, som e pest.
Att längta sig sjuk efter någon som inte kan komma när man vill ha en kram lr en puss.
Det är jobbigt.
O när vi talar i telefon pratar vi massor, men inte om just de där som händer NU!

De blir massa nonsen o massa kärlek (vilket e underbart) men ja vågar inte ösa allt oroligt bladder på honom.
Jag är rädd att de ska blir för jobbigt för honom o för mig, för innerst inne vill jag bara att han ska fortsätta älska mig o komma o ta oss härifrån!
Oooh, nu e ja helt uttömd på alla ord tror jag, så jag ska kliva ner i soffan o zappa mellan kanalerna tes musan vaknar :)
Ha en fin dag folks


X O X O

1 kommentar:

  1. Jag tycker att ni gör rätt i att flytta hit, Davids släkt en superduper barnkär släkt, så det finns många som ställer upp.. Jobb och bostad fixar sig, ni har varandra och barnen kommer att få det bra, det är huvudsaken.. Väldigt söta barn du har, skall bli kul att få träffa dom med tiden.. Vi syns ju oxå snart :)
    Kram..

    SvaraRadera

Nu gör du mig sådär lycklig ^^