söndag 23 maj 2010

Förbannad..

Så känner jag mig.
Ilskan river som blixtsnabba nervtrådar genom armar o ben.
Vill skrika o vråla o kasta saker.
Bete mig som en ilsken snorunge!
O jag vet inte varför.
Lr jo, de e väl stress ihop med nervositet, ihop med humörsvängningar, pms, idiot-damp-ungar (inte mina) MINA barn som jävlas, att aldrig få en sketen sekund ensam, Pasta (fakking idiot) hans familj, mina egna känslor angående mina barns fäder, min (just idag, dumma) mamma, som inte fattar nånting (ok, barntrots hära) oro över om hur jag är o beter mig o hur de uppfattas av just en speciell person.
Jag är så sjukt trött nu!
Har lust o gå ut.
Fortsätta gå o aldrig vända mig om.
Promenera iväg från mitt liv o bli någon helt annan
Utan skuldkänslor, utan ånger o ågren, utan en massa tröga, trångsynta skit idioter som bara e allmänt utvecklingsstörda!
Just idag suger livet!
Jag är NERE!
Vill inte vara min mammas dotter, mina syskons syster, mina barns mamma.
Vill inte vara någon alls!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Nu gör du mig sådär lycklig ^^