lördag 20 februari 2010

Phu..

Känner mig läskigt trött o nere..
Pasta va precis här o hämta Molly.

Efter fem veckors frånvaro.

De känns tufft!
Jag är glad att hon sprang o jubla "PAPPA" när han kom, det betyder ju att hon är glad, att hon har längtat efter han o att hon VILL följa med honom.
Det är bra.
Samtidigt gör det mig skitarg, för varför ska hon bli glad när han dyker upp efter fem veckor?
Jag vet inte om det är avundsjuka, bitterhet eller bara ren o skär ilska från mig till honom som gör att jag känner så.
Jag borde vara nöjd, jag får ju en barnfri kväll som jag så väl behöver, hon får vara med sin pappa, som HON så väl behöver.
Men VARFÖR e ja då så ledsen?

Vill slå han, rakt i nyllet, med en gjutjärnsstekpanna. SPLAFF!
Bara platta in det. Peka o skratta o säga HAA HAA, där fick du, ditt jävla arsel!
Men jag ler, jag säger hej, jag sätter på kaffe o jag sätter mig ner, för vi ska prata...
Prata o prata om att de här går inte längre.
Så här kan vi inte ha det mer.
Han måste hålla sina tider o han Måste komma i tid!
Ja, säger han, jo, säger han, håller med, samtidigt som ögonen ligger på Molly som en törstig man i öknen skulle glo på en flaska vatten.
För visst vet väl jag att han älskar henne, att han saknat henne.
Men varför är det då så jävla svårt o komma ifrån.
Att ta sig tid att träffa henne.

Han började med en snorkig attityd mot mig o svarade nonchalant, som om det jag sa inte spelade nån roll.
Tills jag sa att han kunde gå, utan Molly, för det är om henne allting handlar just nu.
Då lyssnade han, satte sig ner o ... Sa egentligen inte ett skit.
Bara humma me o nickade te svar.
Sånt gör mig oxå arg :$
Jag vill att han pratar med mig.
Att han säger vad som är fel, vad som hindrar han att komma hit.
Vad han ska göra för att skärpa sig.
Inte ens när jag nämnde familjerätten reagerade han.
Fan, börjar fundera på om han är lobotomerad.
Gad däm, nu blir jag arg ist.
Tokarg o galen o vill böla. Men Leo e hemma, så de funkar inte.
SUCK
va jag är trött nu.
Det blir en psykisk nervkollaps varje gång vi "pratar".
Eller ja, vi o vi, varje gång han kommer hit o JA pratar :S
Nu e ja helt kallsvettig o ska lägga mig o självdö en skvätt tes de e dags o fixa lunch te kotten o mig.
Over and out!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Nu gör du mig sådär lycklig ^^