tråk!

Men gad däm då....
Är fortfarande toksjuk o de gör att ja inte kan sova på nätterna :(
Om man vaknar varje gång man sväljer, då vaknar man ofta o jag vill bara gråta..
Har ont i hela kroppen av att vända o vrida mig natten igenom o imorse (04.20) va ja på väg ner för o sätta mig vid datorn...
Ångrade mig halvvägs ner av köldskador (ok, lätt överdrift, men ändå)
Vände o vred lite mer, tes kl va straxt efter fem, då slumrade ja te, sen hörde ja Davids väckarklocka..
Suck!
Sen sov ja nog tes ungarna skulle upp o sen har det vart fullt ös (HAHA mer överdrift)
Har seta som en potatis framför datorn me en filt om mig o funderat på när regnet ska sluta XD

Pratade me Jenny i telefon idag :D
Min Jenny från Örebro, det va längesen.
Vi prata om julpyssel, sydda änglar o allt därimellan o de va skönt o höra att de mådde bra!

Har nånting väldigt deprimerande på mitt hjärta!
Nånting som är så hemskt så jag inte ens kan skriva om det.
För om jag skriver om det, då blir det liksom på riktigt.
Nån som förstår?
Det sliter sönder mig av oro, förstör min kropp o jag funderar på om oron och ångesten kan vara en bidragande orsak till att jag inte blir frisk

Ett ansikte av panik.
Ögon som skriker utan ljud.
Ett fruset ansikte, tills den dagen då jag vet att allt går bra!
En kropp som är låst av våndan av att förlora någon man älskar men så rädd att säga någonting.
Så rädd att allting ska bli fel.
En kropp som inte fungerar o skräck som kryper fram ur varje vrå.
Ingen som förstår och ingen att prata med.
Jag är så jävla ledsen och jag är så jävla rädd.
Jag älskar dig!

Kan ärligt erkänna att tårarna kommer titt som tätt hemma hos mig just nu.
Molly sover o Leo e i skolan.
David jobbar.
Då kan man gråta själv...
Men jag längtar efter min mamma, min pappa o mina syskon.
Saknar att få krama min familj o alla deras barn!
Men för att göra en sak klar.
JAG TRIVS HÄR!
Jag älskar David o jag vill leva med honom.
Vill uppfostra barn med honom, somna o vakna me honom.
Annars hade jag flyttat tillbaks på en gång.
Det som gör mig nere e just det jag skrev.
Jag vill hålla om o krama min familj.
Jag vill se mina vänners o syskons barn växa upp o jag vill också följa me på fester o tjejträffar.
Men man kan inte få allt, det vet jag.

På facebook, bloggen o i telefon ÄR jag ledsen ibland.
Måste få längta hem ibland, utan att det ska blir nå missförstånd om att jag har panik o bara MÅSTE härifrån :)
Haha, för så e de inte.

Men tänk på att visa dina vänner, tala om för de du tycker om, hur mkt de betyder för dig, för när de inte finns där, det är DÅ de blir jobbigt! *vis som få* haha
Men nu e ja toksvettig igen o måste torka tårar o snor ur hela nyllet!
Tänker på er därute!

X O X O