torsdag 16 december 2010

Sambo



Hallå..
Har just insett att de e lite svårt o va sambo...

Kanske folk skrattar åt mig o tycker att de e ju en dans på rosor, men om man e VAN vid att jämt va själv, alltid vara den som bestämmer, både hur de ska se ut o hur de ska vara, så e de *host host* Annorlunda (? haha) när man jämför.

Nån annan som är i närheten när man e van vid att pyssla ifred, nån annan som häller soja (VAFAAN!) o curry (???) i min mat som jag lagar.

Nån som höjer rösten åt MINA barn...
Sånt känns konstigt.




Sen finns de ju en miljon fördelar.
Han e jättebra på o trösta mig när jag är ledsen, o han e jätteduktig på att hänga tvätt o diska o annat såntdär tråk som jag helst slipper (fast ja lova o damma idag :S)

Men ja e van vid att om jag blir arg på nån så går jag hem.
Men nu e ja hemma o han me.
Vart ska JA gå?

Jag protest-gick faktist en gång!
Te en gunga vid skolan, o där satt ja i 20 minuter, tes galna tanten kom o sparka kastanjer åt alla håll o kanter.

Då gick ja hem.
Tänkte att "nu jävlar, nu har ja bevisat att JAG gör som JAG vill!"



Ingen hade ens märkt att ja va borta *suck*
Men vad gör alla andra människor där ute när de suger hårt o inte ha ett eget hem?
Som bara e sitt eget?
Jag vill inte sova ensam, ja vill sova me David, men de dagarna man känner att saaaaatan va trångt de e hemma hos oss idag!
Vad ska man göra då?

För att sitta o prata med varandra har alltid funkat för oss, men den sista tiden tror ja David också har känt att de e lite trångt.
Han vill inte alltid prata (eller så e de de faktum att ja pratar ihjäl han som gör att han inte vill lyssna) :O



Hahaha, ja bara undrar!
E de ingen som känner så?

Jo, ja VET att vissa känner att "Dra din jä*el" men tänker att de går över.

Ja e alltid skiträdd att de inte ska gå över.
Att man blir osams o sen e de inget "vi" mer.
Känns fånigt o skriva ner det, men ja känner så!
Kan ja få lite fler idéer o funderingar kring detta?

Nu ska ja tvätta ur hårfärgen ur min lugg ;)
Vi ska ha lilla julafton på lördag med Davids familj, o ja vill va fin då!

Puss o kram på er, mina hjärts!


3 kommentarer:

  1. Jag förstår vad du menar, man behöver ett eget rum som man får gå in i o bara vara ensam...du gör fantastiska saker för övrigt, jätteduktig!

    SvaraRadera
  2. Jag känner precis som du - varje jäkla dag ska du veta. Jag tänker ofta att jag vill gå åt mitt eget håll, att det räcker nu - jag vill ha mitt eget men så försöker jag tänka i andra banor - vad skulle jag gjort om jag satt där ensam dag ut och dag in? Hade inte det varit ännu värre? Jag blir galen var dag på min sambo, tycker att han är otacksam, lat och allt möjligt trams men samtidigt är jag inte perfekt jag heller och många gånger undrar jag hur fasen han pallar att leva tillsammans med mig. MEN dessa känslor och funderingar hör nog till kärlek och att vara sambo - det bara är så liksom. Man ska vara glad för det man har brukar jag intala mig själv :) Det är bara att kämpa. En del dagar känns hopplösa men andra dagar är ju bara för uuuunderbara, eller hur? :D Kram på dig!

    SvaraRadera
  3. när du känner så, så tänk på att jag sitter ensam här i brickehills.. Inte heller så skoj :P Fast medger att de e rätt skönt ibland också.. Men vore ju kul om man trodde man skulle hitta någon innan fabian e typ 45 :)

    SvaraRadera

Nu gör du mig sådär lycklig ^^