Här sitter jag o snyftar åt era kommentarer..
Känner mig liten o ynklig o vet inte ut eller in.
Var i koma i morse o vet inte om ja SA hejdå te Leo eller om ja drömde det.
Somnade inte förens efter fyra nångång o drömde mardrömmar om långt hår i två färger och facebook :S
Så vet ja att lillkott prata om tandborstning i morse då, men resten e bara en dimma..
Fick sms o telefonsamtal efter han gått men jag hörde ingenting...
Jag har ringt upp de som ring (om jag missat nån, ber jag om ursäkt) o jag har läst alla sms, men jag orkar inte skriva tillbaks, men ni ska veta att jag är glad att ni finns.
Nåt jag inte e glad över, e att idag ska de ses :/
Jag mår illa av tanken o jag har sån lust att ta mina barn o fly!
Vet att de inte hjälper något eller någon, men jag VILL inte mer!
Jag vill ta mina barn o springa härifrån o det finns ingenstans att gömma sig...
Så jag får göra som alla andra dar!
Jag biter ihop o försöker göra det jag kan för ungarnas skull.
Jag får klä på Musan o gå ut i sandlådan o sitta där o leka, när det där jävla äcklet ska stå bakom ryggen på mig o titta på, samtidigt som han pratar me MIN son!
Nej! Jag vill inte!
Jag kan inte göra dethär!
Jag vet inte vad jag ska göra mer!
Vet NÅGON vad jag kan göra? (nej min älskade *****, jag kan inte köra över honom heller, jag har ingen bil) men finns det ingenting jag kan göra för att slippa dom här hemska människorna?
Nån som kan skicka pesten på dem? (dåligt försök te skämt, jag vet)
Nej, jag ska gå o diska..
Ska diska o vänta på att Leo kommer hem me sin kompis o se till så de gör läxorna tillsammans.
Sen e de bara o bita ihop..
Orkar inte skriva mer, men tack för alla fina ord!
Det finns inga ord som kan lindra din smärtajag vet, ock det är så svårt att veta att mitt barn utsätts för det här av andra så kallade VUXNA människor.Men jag tror att du kommer att klara det här så som du klarat allt annat .Jag kan inte göra så mycket för att hjälpa dej ,mer än att finnas här o lyssna o stödja dej i dina beslut, eftersom allt annat jag skulle vilja göra är olagligt .Jag älskar er så mycket så det gör ont i mej ,när jag vet vad dom utsätter er för ,men ring till mej när du vill kan o känner för det jag finns här .Puss o Tusen Kramar Mamma
SvaraRaderaOj gumman, det låter ju inte kul.
SvaraRaderaDu får vara stark, om det är inte för din egen skull då absolut för barnens.
Jag skulle vilja hjälpa dig men kan inte det, detta är något du får själv klara av, tyvärr.
Men att skriva av dig saker och ting är alltid bra och jag läser gärna.
Tro i dig själv, du har kommit så långt och kommer att gå mycket längre, håll ryggen rakt och älska dina barn. Skit i de som är inte värt din kärlek.
Jag vet det är lättare sagt än gjord men försök.
Vilken fin introbild du har skapat, härligt vårligt.
Kan du inte ge mig lite tips om var jag kan hitta fina bilder för att göra digi scrapbookning.
Jag kan det där med photoshop och att ta bort saker från sin bakgrund men hittar inte bilderna, jag är rätt så ny på detta området.
Jag gillar lite gammaldags bilder men hittar alltid sådana fula färgglada bilder som jag inte tänker att använda.
Du får se om du vill ge mig lite tips.
Varm kram Gerda