spindelskräck!

Sitter o funderar innan jag ska hämta musan på dagis...
Hur kan man va så fruktansvärt rädd för nånting som e mindre än en sten? (då menar jag inte en bumling)

Nåt som e mindre än småsten?
Spindlar t.ex.
Jag blir illamående, svettig o skakig.
Tårarna kommer utan att jag tänker.
E de större än genomsnittet (då menar ja storlek typ källarspindlar) då kommer det skrik också!

Vrål!

Avgrundsvrål o tårar, skakar o svettas, o jag kan inte rå för det.
Vet jag att det ska röjas bland saker där spindlar gillar att gömma sig, försöker jag spela cool, men jag blir fåordig o kall, petar med fötterna innan jag böjer mig ner för att försäkra mig om att det inte finns nånting där.
Torkar av händerna mot byxbenen efter varje tag jag gjort o ser nog ganska äcklad ut.
Varför e det så?

Jag har försökt träna bort dehär, många gånger, o ibland lyckas jag intala mig att jag inte ÄR rädd, att jag bara TROR att jag är det.
Sen kommer det ett äckel, med sina böjda snuskiga ben o då vill jag kräkas.
Rakt ut bara.
BLUUUUÄÄÄÄHH liksom.

Fyfan :S

Igår åkte vi ut te När igen.
David hjälpte mig plocka mossa (jag tog en ***, o han plocka)

Han skaka all mossa, vände på den o kolla åt alla håll o kanter, då tog jag emot den.
Det är sjukt, jag vet, men jag vill inte skrika o gråta (lr kräkas) framför barnen, vill inte föra över min dumma panik på dom.

Mossan har legat i köket över natten o idag när bara jag var hemma fyllde jag jord o lecakulor i zinkspannen o planterade rosor, sen på med mossan :)
Urtjusigt, om jag får säga det själv (de e inte klara, så ni får se kort imorrn) men så såg ja att de rörde sig på bordet o jag ville dö!

Pang poff bara, på stört, tills jag insåg att de va små myror.
Två stycken!

Vafan då!
Myror?
Jävla kryp, kan väl stanna i skogen, tänkte jag, tills ja kom på att de va vi som slitit me halva deras hem, hem te oss :$
Haha, shame on me liksom ;P

Uj uj, de e svårt att vara rädd för nånting :)
Vad det än är.
Jag är rädd för att inte passa in med.
Att jag ska vara "fel" o vad folk ska tycka eller tänka om mig med.
Fast jag säger att jag inte bryr mig.
För jag är vuxen, då ska man inte bry sig om sånt haha, men det gör jag!

Nåt jag gillar, däremot, det är när saker jag gör blir bra.
När jag blir nöjd över pyssel o don här hemma.
En ängel som blir perfekt, lr en tavla.
Då blir jag glad.
Eller som askarna jag gjort, de är kalasfina.
Med fönster :D
Jag vet att jag visat en ask förut, o här e två till :D







Insidorna e mönstrade o jag hoppas det syns på korten.
Har försökt göra presentpåsar med, men jag har inge mönster (mall?) te de, så mina får duga hemma o ha saker i, inte att ges bort ;)
Nu ska jag hämta Molly, så ha en fin dag!

X O X O