suck

God middag...
Sitter o stör mig lite på mina två.. ähumm... Änglar?

De kivas o tjaffsar om allt känns de som, o när de märker att mina horn börjar växa ut, då ler de, som skitungar gör o springer fnissandes ifrån mig.
Men ja orkar inte vara sur o sträng, för de känns som de e sånt onödigt slöseri med energi, när de finns så mkt annat o lägga den på.
Har skruvar ner bägge kottarnas sänglampor o leos sänghimmel (ett sånt stort, grönt löv, från IKEA) o ja tror David kommer hit o plockar ner musans lite senare.
De e rätt högt i tak här o hennes e på nån snurrad skruv så ja når inte :S

Har packat en massa mer (trodde inte de FANNS så mkt mer o packa) men vi e uppe i 30 kartonger fulla nu o några pappers/plastpåsar...
Tur de kommer en STOR lastbil.
Känner mig stingslig o nervös o orolig för att NÅT ska gå fel, även fast jag självklart hoppas på de bästa.
Den 15e var de inflyttningsdatum (ja, lite weird) men de e en tisdag så jag HOPPAS hoppas hoppas att vi kan få nyckeln några dagar tidigare.
Så man kan flytta på helgen innan, menar ja.
Helgen efter fyller Davids pappa år o han kunde inte då sa han, men om de e så att vi får flytta helgen efter, så får väl David snällt köra oss te båten iaf.
Vi ska hem!
Så e de bara!

Är väldigt glad över allt stöd o uppmuntran vi fått "hemifrån"
Även från kompisar som jag aldrig direkt umgåtts med :O
Det känns najs som fan!

Men nu GÖR barnen nå...
Nå som låter olycksbådande...
*suck*
Ha en fin söndag folks, så hoppas ja vi hörs snart igen :)

XOXO

Hemlisar

Herre gud....
Jag är i chock!
Hela mitt liv vänds upp och ner o jag kan bara stå o titta på!
Nej, inte i allt, de va inte sant, men..
Jag är i chock!

Min mamma e sjuk, hon ska börja med strålning och annat snusk o jag önskar jag kunde ta över hennes smärta o göra henne bra!
Det gör ont i mitt hjärta när jag vet att hon försöker spela tuff o tapper (hallå, de e ju mamman av stål vi pratar om) o jag vill också vara tuff o tapper, men här sitter ja o bölar för minsta grej!

Mina barn e kaos o de e VIDRIGT!
Ingen som hör va jag säger om jag inte höjer rösten o de vill jag inte.
Eller e de bara jag som e stingslig?
Har packat hela vårt hem nu, utom röran i Leos rum fast ja vet att ja måste ta tag i skiten snarast :S

De bor damm där inne *bleeh*
Damm o ... SNUSK!
O en jävla massa leksaker :S
Har lyckats packa ner lite PS spel o två mikrofoner o nån slags grön gummipotatis av nå slag, med orange hår o klet innuti.
Stressboll delux, kanske skulle ta upp den o stressa ner lite på kvällstid!

Känner att jag tagit ut mig allt för mycket, men de e ju bara jag.
Har bara mig själv att lita till, för jag är så rädd att om ja litar på nån annan blir jag besviken, eller så lutar jag mig tebax o tror att allt ska ordna sig av sig självt.
O de ser ja ju hur bra de har gått :/

Vakna me nackspärr o ont mellan skuldrorna, en nerbajsad Molly o en Leo som har läskigt ont i örat.
Stackars mina barn, tänker jag ibland, som fått en sån mamma som jag.
Vill göra allt för dom, ge dem hela världen o...
Ja, de fick ju iaf en tur te Gotland *ironi*




Men jag älskar dem så mycket, o jag kan inte ens ge dem de de vill ha.
Ett tryggt, fint hem, en stabil pappa o hålla dem friska...
Usch va ja känner mig rutten o de spelar ingen roll hur mkt andra tröstar mig för jag känner så ändå.
Inte alltid dock.
Leo sa häromdan att han var så glad att jag fanns o bara nån dag innan så sa han att han var glad att han fått flytta, men nu ville han faktist hem igen...
Då värmer det mitt gamla (?) mammahjärta :)

Lämna denna sketna lägenheten, lämna alla idioter som jag ALDRIG mer vill se igen, träffa min familj hur ofta jag vill, känna att jag är bland människor som ÄLSKAR oss, känna att jag är bland människor som VI älskar ;) och även veta att vi kan komma tillbax o träffa alla de fina, underbara människor vi lärt känna här när vi kan o har råd ^^
Sånt känns underbart o sen har jag precis fått veta en hemlis som e spännande.
En hemlis e ju ingen hemlis om jag skvallrar, men de E spännande *lovar*

Har köpt djupa tallrikar på kupan idag.
Imorse rättare sagt.
Tog kottarna på en fika på bagarns o sen en sväng te kupan.
Leo hitta nån mini (då pratar vi 5cm klassen) cykel som han ville ha för en krona.
Haha, jaja, en krona, varsågod o då hitta Molly en mini elefant för tre kr.
Okej då.
När vi betalt var Molly försvunnen, för hon va inne o böt sin elefant mot en nyckelknippa i plast med reflexer o annat kraffs på..
Vi fick byta ;)

Köpte tre ljusstakar med för fem kr st som jag tog hem o målade om (vita) innan jag packade ner dem :)
Tog inga kort men de va riktigt tjusiga :)
Åååh, ja e så dålig på hemlisar o ja VILL tala om, för de e najs, men har man lovat så har man o nu ska ja sluta skriva!
Massa kärlek

X O X O

Glad igen?

(En sånhär tavla vill jag ha... Gärna en sån docka me)

Hallå mina hjärtan!
De va ett tag sen, men ja har haft mkt o göra..
Just nu väntar ja på att Tove o Jesper ska komma me lillkott, för han har vart på disco, o deras dotter Moa va me *mys*

De va här under tiden o ja har haft SÅ trevligt!
Vem kunde ana att besök, lite kaffe o prat skulle va så himla givande?
Jag ska aldrig sluta umgås..

Mitt försenade nyårslöfte ska bli att jag ska umgås MER me folk än vad jag gjort nån gång förut.

För förut har jag mest tyckt de varit jobbigt!
De kommer in i min sfär o ser mina saker.
De tas på mina saker o det stojas o stimmas omkring mig o de har jag tyckt varit så jobbigt.
Jag vill vara ifred o ensam me mina grejer o jag vill se på teve när JAG vill, o jag vill lyssna på musik när JAG vill o vill jag pyssla just nu, så gör jag det, men om de e folk hos mig, så STÖR de ju...!?

Make any sense?

De kanske låter helt galet?
De känns lite galet o skriva de, men de e sån jag har varit.
Men sen vi flytta hit, har ja ju varit TVUNGEN o vara ensam.

Jag har ju inte haft nån o ja måste vara själv..
Ännu värre vart de sen David flyttade ut.
Tyst, tomt o ensamt.
Så ensamt så de suger i magen o tårarna vill fram.

Tills ikväll :D
Insåg att jag har de i mig!
Den gamla Weronichan från längesen.
Den sociala som vill vara me.
Skratta o prata o umgås.

Gud så skönt de va.
När jag har flyttat ska ja umgås varje dag har ja bestämt.
Förhoppningsvis på ett jobb, först o främst, o sen när jag hämtat barn o ätit middag kanske jag orkar umgås mer.
Förut har de tagit på krafterna.
Ville inte gärna öppna dörren för nån o ville inte gärna gå ut heller.
Ska ja va ärlig kände ja samma idag INNAN de kom.
Jag ville att de skulle hämta Leo, sen gå, men nu är jag överlycklig att de inte gjorde så.
Först stanna Jesper o sen kom Tove över me två brudar till :D
Va skönt de va o få sitta o skratta tesammans!
Jaja, nu har ja ägnat ett halvt inlägg åt de ;P

Hmm, va har jag gjort sen sist då?
Jo, packat såklart, sökt lägenheter, ringt runt, blivit ruskigt arg på allmänt fula människor, tagit bort några äckel på fejsan o fått skäll o lite hot om att internet försvinner för mig om jag inte ignorerar en viss familj.
Okej, då blir de ignoration (egenpåhittat ord?)
Jag har sytt ett päron, som inte kan få nå fina detaljer förrns vi har flyttat (pga att ja packat ner allt) :S






o ja har sytt en liten rosa nalle med prickig scarf te den senaste ängeln jag gjorde






o sen har jag bara packat, packat, packat...






Men!!! *Tadadadaaaaaa* (vibrato på slutet)
Vill ni veta nå bra??

Jag hade tydligen ställt mig i kö på Kumla bostäder år 2006!?
Så ja har galet mycket poäng o jag får reda på på måndag om lägenheten blir min
(vilket den borde bli för de va en liten, fesig med balkong på andra våningen!!! *SUCK*)
o då e de inflyttning redan den 15/2 :D
Bra va?
Jag kan inte få tiden o gå fort nog.
Vill inte leva me kartonger om mig o kring mig hela tiden!
O jag hoppas att vi trivs!
Att de e sådär kärlek vid första ögonkastet!!!
Inte bara "aaaaah *luften går ur som en trasig ballong* e de SÅHÄR de ser ut???"
Utan OOOH, va FIN den e! *love o mys o massa kärlek*
Fast ja vill verkligen ha en uteplats!
Hur ska ja kunna leva o bo utan en uteplats?
Fast just i dessa dagarna kan ja inte va kräsen känner ja.
Jag tar de ja får, som en fattig ****

Uj uj uj, vilka ord ja tänkte skriva där, men jag hejdade mig.
Kan faktist va barn som läser de här...
(eller mina föräldrar)

Jaja, nu ska ja dra på ännu ett avsnitt av The Vampire Diaries *KÄRLEK*



Ha en fin lördag folks o tack för ni titta in ;)

X O X O

Fynd

Fynd fynd..
Häromdan, när jag insåg att vi gav bort allt man använder i köket, eftersom "vi" ville ha en snygg, matchande servis o så, o jag var trött på o känna de som om vi lånade Davids saker när vi åt o allt bara va jävligt jobbigt, då tog ja me ungarna ut på promenad.
Klädde oss ordentligt o promenerade igenom Hemse ner te kupan (Gotlands svar på Myrorna) o kolla på fat.
Vi är många i vår familj o både lillkott o ja fyller år i maj.
Kan inte slänga fram sex stora mat-tallrikar o säga "Ni kan väl dela?" när tårtan serveras.
Så assietter blev det.
Hittade sex st jättefina vita i porslin o sex st lite tunnare vita me blommor på.
Molly hitta en hel hylla me böcker, så hon var upptagen en stund o ja kunde kolla på tyger.
Såg sötaste spetsen EVER o ville ha..
5 spänn för ett tyg me massa spets på!!?




Den e min nu ;)
Sen såg jag en liten gullig glasvas i en härlig vårgrön färg (påminner om KOSTA BODA glasen jag fick av dig, Jenny.F.) o den köpte jag med.
Sen i kassan hängde ett UNDERBART halsband med pärlor i en svagt beigevit färg.
Den fick följa med, den me :)



Saken är att vi har inte mkt pengar o speciellt inte efter o ha vart o storhandlat åt en familj på fyra o där inkomsten endast är barnbidrag & underhållsstöd :S
Men när man e sådär nere e de SKÖNT o få shoppa lite, plus att vi BEHÖVDE ju faktist assietterna! *nickar o tycker ja ser ut som ja har rätt*

När hon slagit in allting så tänker ja att hon måste ju ha missat att slå in tallrikarna, men hon sa att ja fick dem för en krona styck o tydligen vasen me... Ja betala 26 kr för allt vi tagit?
Halsband o spets o vas o tallrikar :D

Ja, jag är nöjd.
För o fira att vi "sparat" så pass mkt pengar fråga ja kottarna om de ville köpa varsin bulle på Bagarns o de ville de ju såklart!

Sa att vi va tvungna o ta me dem hem, eftersom vi inte käkat lunch o de gick de oxå me på ^^
Där inne träffa vi underbara Tove o Maria som var/är såna otroliga pärlor.
De fixade stora, goda mackor till oss, kaffe, festis o dricka, samt semla (te lillkott) chokladboll (te musan) o en satans god chokladbiskvi te mig ;P

Jag tänkte att jag blir diskare här, eftersom det kostar mkt mer än va vi har, men vi vart kärleksfullt överkörda o nedsatta vid ett bord (utan mer än lama försök te protester från mig) och härligt bortskämda!
Jag blev så glad o rörd att jag ville gråta, samtidigt som jag insåg att denna dagen hade jag inte borstat håret, bara tatt på mig luvan, en otroligt dålig ansiktsdag och horribla kläder..
Men de gjorde inget.
De tycker om mig ändå o jag är så GLAD, att jag fått lära känna dessa brudar!

Kom hem o kände att för första gången på väldigt länge e jag glad.
Det kändes skönt!

Så ja tänkte att när ja ändå e så glad o mår så bra ska ja sätta mig o sy me de yberfina tygerna min mamma köpt te mig o postat hit *love*
Det blev en liten Tilda Ängel som INTE ska säljas.
Hon ska få bo me oss o ja tror ja ska sy en liten nallebjörn till henne att ha under armen :)
Men än så länge är det bara ängeln.





(Gillar när bandet matchar något i kläderna)

(en liten frisyr är på intåg) ;D

(Kan inte FATTA att ja inte sydde fast dehär me maskinen INNAN den sattes på)

Har packat galet mkt, blivit bra vän med David mitt i kaoset o längtar efter flytten.
Saknar allt där hemma på fastlandet samtidigt som jag vet att de e många som välkomnar mig här när jag kommer för att hälsa på *KÄRLEK*
Har hunnit blivit osams med David (igår) när vi va oense om en möbel (så simpelt) o när han försöker ljuga för att försvara sin efterblivna svägerska...
Ja herregud, men de tog två minuter så va vi sams igen, o de va ju skönt :)

Skönt faktist o få häva ur sig saker samtidigt som man vet att nu när vi e vänner, ska vi lösa de ganska snabbt för o behålla vänskapen.
Så smart va inte ja när vi va ihop ;) haha.

Nej, nu ska ja kolla JOTEX hemsida efter lite inspiration o dregla över härliga vårbilder ^^

Ha en underbar dag mina vänner, o ta hand om er!

X O X O

packar o letar

Hej igen...
Är värdelös på o skriva nu för tiden, men jag måste erkänna att jag känner mig lite generad av att jag kastat ut mitt privatliv så som jag gjort.
Detta är en blogg o de e väl sånt man gör i en blogg men att verkligen visa o tala om hur ledsen jag vart av att bli dumpad, tala om hur kasst jag mådde..
Det är stort!

Men jag antar att alla blir dumpade nån gång i livet, att inte alla e så jävla tip-top-lyckliga hela tiden, o att jag är inte ensam :)

David e faktist den som vart mitt stora stöd här (efter jag kunde sluta tjuta)
Jag har ju ingen familj eller NÅN annan som känner mig här (jo Ida, jag vet att du finns, men vi KÄNNER ju inte varandra på de sättet)

Han gråter ibland o då fnissar jag i smyg...
Nej, förlåt, då tröstar JAG, menar jag (A)



Vi kommer nog hålla kontakten efter jag flyttat, för han e kul.
Snäll o en jävligt bra kille.
Bara att de inte funka mellan oss :)

Igår hade ja tänkt skriva.
Skulle ta kort på kartonghögarna som växer här o så, men jag var så himla nere då.
Jag kände mig så ensam o liten så ja bara grina, tes ja hämta musan på dagis o när hon sov middag packa ja o böla lite te.

Inte för att de e slut, utanför att jag TRODDE ju på fullaste allvar att nästa gång ja skulle packa, skulle de vara för en flytt te ett hus.
O ja TRODDE ju att vi skulle bli kvar här o skaffa oss ett liv här, men ...
Så blev de ju inte.

Sen längtar jag så galet mkt hem.
Min mamma har fått nya svar från sin läkare.
Vet inte om hon vill att jag skriver nåt här om va de sa, så de väntar jag med, men jag vill hem till henne o pappa!
Vill ha min familj nära o vill se deras barn!
Vill kramas!

Davids lillasyster Emma har skrivit nästan varje dag till oss.
Om hur mkt hon kommer sakna oss när vi flyttar o att hon mer än gärna hälsar på när vi bor i öret :)
Tove o hennes underbara Jesper har oxå visat att de finns för oss o det värmer mig i hjärtat.
Sen fina Ida!
Som kommer hit o står så liten o söt o frågar om vi ska ta en kaffe :D
Tack Ida, den dagen fick du mig att inte gråta en tår *love*

Att den bruden som smsat, ringt, skrivit, frågat om vi inte ska ses, komma dit, sova över, umgås, grilla, laga middag, festa osv...
Den bruden har inte hört av sig alls!
Lika bra de känner jag, för det visar vilka man kan lita på och vilka man kan glömma bort på ett ögonblick!

Tycker egentligen lite synd om henne, men de e ju sådant man inte säger.
Man kan ju inte säga att de e synd om en brud som valt de liv hon lever väl?
Då e de väl kanske rätt åt henne?
Eller så e hon bara hjärntvättad.

SÅ!

Nu har vi pratat, skrivit, tänkt klart på henne o nu e hon ju iaf ute ur vårt liv :D

David kommer hit i em o hjälper till o packa på övervåningen.
Har faktist gjort ganska mkt där ändå.
Sen ska vi glo på film o sen får han gå hem till sin mamma *fnissar i mjugg*
Hans val, hans konsekvenser ;P
Men de ska ändå bli skönt o umgås me nån som inte är under tio år o bara bråkar me sitt syskon hela tiden :)

O på måndag ska ja få nå samtal från Örebro myndigheter (som jag har ringt o tjatat på hela veckan) o se om ja får nån hjälp me flytten.
Har man 200 på kontot räcker de ju inte ens te en biljett på båten :S
Aja, har två vilda ärthjärnor i mitt knä nu som vill ha lördagsgodis..
Bäst ja går då ;)

X O X O

På rätt köl

Hallå igen mina vänner..
Vill säga TACK till alla ni fina som stöttar o tar emot mig när jag faller.
För det har inte varit lätt.
Jag har gråtit o snorat o snyftat o bara rasat ner i ett stort svart hål.
Men ja kan stå nu!
Har en massa o stå i, men jag tar det lugnt.

Men en sak vill jag säga!
It takes two to tango, det är två sidor på ett mynt o.s.v...




David e lika ledsen som jag, för hans dröm om det "perfekta livet" e oxå krossad.
Han ville lika mkt som jag vara kär o lycklig, han ville lika mkt som jag bygga bo o leta hus, han ville oxå ha en stor familj o lite bebisar..

Nu var de ju bara en jävla tur att de inte funka innan huset va köpt o bebisar framme.
Visst e jag fortfarande lite nere (eller ja, de känns i min mage kan jag säga) men jag kan ändå tänka klart.

Det kanske inte va så rosenrött o kärleksfullt all the time här, fast vi tycker så mkt om varandra.
Tyvär kände inte han som jag o jag som han, men de e där jag försöker tänka framåt.





Jag kommer få bo nära min familj igen o mina fina vänner.
Jag har två UNDERBARA små kottar som stöttar mig i allt (förlåt mina älskade barn för allt ja släpar er igenom) o min familj mår bra!
Min mamma e frisk o pappa har inte krockat nå dehär året ( haha ;) jag älskar dig pappa)

Jag får hjälp med flytten o jag har börjat ringa runt o kolla efter lägenheter!
(eeh, de verkar inte gå så bra just idag)



Igår kom Ida hit.
Hon bor här borta o tycker om mig :D
Vi tog en kaffe o prata.
JAG prata..
Vräkte ur mig allt o lite till, om o om igen...
Då kändes de bättre o de gjorde inte så ont i magen mer...

Då insåg jag saker jag inte sett förut.
Om hur mkt jag tagit David förgiven o betett mig väldigt barnsligt jag med!?
*SHOCK*
Skulle JAG liksom?
Haha

Men sen ÄR jag jävligt besviken på honom som bara häver ur sig att han inte är kär mer, som en fjårtis, när det faktist är fyra stycken i denhär familjen.
Han borde kommit för länge sedan o satt sig o prata med mig, men jag tror de e nå manligt drag att de tror de e "maskulint" o hålla käften.

När jag såg att David sparat båtresebiljetten hem te mig, hyttnyckeln från när vi träffades o alla hans tårar, förstår jag att han e lika krossad som jag.
O ja känner mig som en sadist, men det gör att det känns lite bättre hos mig *shame on me*

Han har iaf skaffat kartonger o han kommer hit o pratar o hjälper mig med allt som e tungt, o de e ju najs, speciellt som vi inte e osams.
Och det bästa just nu, är att när jag får den där ledsna stora klumpen i magen, den som hotar att äta upp mig o villja kasta fram tårarna, då kan jag ringa till honom o säga att det gör ont!
Då kan vi trösta varandra o sen är det borta.

Men tack igen alla fina underbara människor, som smsat, mailat, inboxat, bloggat eller skänkt mig en tröstande tanke!
Det värmer så jävla gött i hjärtat på mig!
Det gör att jag gråter ur de sista med en liiiiten liten bit lycka, att det finna folk som tycker om mig!
KÄRLEK te er för det!

DUMPAD!

Jag har ingenting att säga...
Ingenting att skriva...
Jag har ingenting!
Mitt hjärta e krossat o jag orkar ingenting.
Barnen har iaf fått mat...

Jag är lämnad.
Dumpad.
Sviken.
Ensam.
Själv.
Sårad.
Sågad.
Trasig.
Delad.
Itu.

Jag är krossad.
Mitt hjärta e krossat o jag kan inte laga!
Jag kan inte sluta gråta o ja orkar inte ens klä på mig!

Mumlar samma ramsa om o om igen...
"jag är inte kär i dig längre"

Slår in ljus i de enda fina, mjuka inslagspapprena jag har o mumlar, mumlar, mumlar för att inte bli galen!
Igår var det "dumpad"
Allt jag fick fram i mitt mumlande te mig själv var ordet Dumpad!

Måste mumla...
Måste intala mig att det är sant, annars går jag sönder.
Har sjunkit så lågt att jag BAD honom ta mig tillbaka...

Smsar som en fjårtis, skriver som en fjårtis men jag orkar inte bry mig!
Första dagen var jag bara arg!
Tänkte att när HAN kommer hem, ska ja säga si o så, Då minsann ska han få höra va taskig han e...

Dagen efter kunde ja knappt ta mig ur sängen, ansiktet svider av alla tårar o kinderna e trasiga!
Gör välling o frukost men kan inte äta någonting själv...
Bara gråta..
Smsar mer...
Han MÅSTE komma hit!
Han MÅSTE prata med mig!
Men han vill inte.
Han är inte kär i mig mer..
Han är ledsen.
Han gråter.
Han kommer sakna mina barn men hur tror han att DOM kommer känna då?
Molly letar efter SIN pappa-David!

Men han finns inte.
Leo längtar efter mormor o morfar o jag e så tom.

Så ekande, gränslöst djupt, svart, dammigt, grått o fruktansvärt tom!
När tårarna e slut e ja nog helt tom på riktigt!

Första dagen när jag insåg att det var slut, men inte VILLE fatta det, så tänkte jag på vad alla skulle säga.
Jag var orolig för skvaller, ändrade inte statusen på facebook o ville inte ringa hem

HUR kunde ja va så dum så jag blev kär?
Hur kunde ja va så in i helvetes dum så jag flyttade till Gotland?
HUR KUNDE JA VA SÅ JÄVLA DUM SÅ JAG LÄT BARNEN BLI INBLANDADE?

Hur ska jag nånsin orka vara glad igen?

Mitt hjärta e krossat, jag orkar inte finnas mer!
Jag måste, så därför finns jag, men förövrigt kunde de kvitta!
Mina barns fäder har stuckit.
Lämnat det vackraste som finns och jag förstår inte varför.

När jag hör Molly sjunga eller ser hennes söta, roliga fejs, då kan jag inte förstå hur man kan gå ifrån henne.
När jag ser min fina lille kille, som e så vacker o smart o så sårad långt in i själen av sitt förflutna, hur kan man då gå ifrån det?

Det är mitt fel!
Han sa att han inte var kär i mig, alltså e de mitt fel.

Om jag inte träffat David, inte blivit kär, inte presenterat han för mina barn, min familj o inte flyttat hit, då hade allt vart som vanligt igen!
Jag hade inte gråtit sönder mitt ansikte, jag hade inte hatat o älskat på samma gång.
Nu ska jag packa hela vårat hem för en flytt som jag inte vet vart den bär.
Har ju inget jobb, inga pengar, inget liv..
Jag har mina barn, som inte vill se mig för ja bara gråter..
Vart fan ska vi bo?
Vart ska vi ta vägen?
Leo vill bo i Sköllersta, så han kan gå o träffa mormor o morfar varje dag, men...

Det finns inga jobb i Sköllersta!

Jag är fortfarande arg på ÖBO som var så otroligt dumma vid min flytt, så ska vi bo i stan vill jag ha nån annan hyresvärd men ja e så TRÖTT på allt skitsnack!

Kumla e lite tveksamt för där bor folk ja helst kan slippa o Hallsberg...
Ja, de e ju Hallsberg..

Vart ska vi bo?
Jag känner mig som ett roadkill!
Inga känslor, utom de jobbiga, smärtsamma o ja kan inte kliva bort från dem.

Försökte de igårkväll.
Tog en klunk sprit varje gång jag ville smsa David.
Jag vart full!
O ändå hade ja skrivit flera desperata klängiga ledsna sms..

När går detta över?
GÅR det över?
På filmen som gick i förrgår så skulle killen som vart dumpad ha en massa one night stand..
Jag e inte så sugen.
Plus att killen ifråga la sig o tjöt efteråt!
Usch!!!

Jag har packat ljus!
I en liten korg!
Med silkespapper..
Jag har lagt fyra böcker i en påse!

Nu har jag ingenting att packa i, bara en jävla massa saker o möbler i en stor fyra på två våningsplan!
Ensam...
Med två barn...
Herregud, ja tror ja dör!
Ja TROR ja dör av inre smärta..
Ja e så himla ledsen!