Trust...

När jag va liten lita ja på alla!
När ja vart äldre lita ja på alla, tills de visade att ja hade fel..
Ja var, och ÄR långsint, men förlät ganska lätt ändå.
Tyckte synd om o förlät..
Tänkte att de kanske fanns ett skäl te att de gjorde som de gjorde.

Nu ska ja föreställa vuxen å har ändå inte lärt mig :/

Litar på att de folk säger e sant.
Även när ja nästan fått alla bevis kastade i ansiktet, vill ja tro det bästa om personen i fråga...

Men så för några år sedan, skakades hela MIN värld av en grej...
Sen en grej till..

Det gjorde fruktansvärt ont o de va ingen som ville lyssna.
Fick höra att jag var överkänslig, att de inte rörde mig, fastän de gjorde det.
Gick å pratade med någon då, men ja kände mig tom o ledsen iaf..

Lärde mig gå vidare, men hade mindre förtroende för alla.
Var inte mig själv, men tänkte att ja har ju mig själv å mina barn, behöver ingen annan.

Fick höra att ja va ytlig, pga mitt sätt, för någon hade genomskådat min glada yta.
Ingen e sådär glad, de e bara spel, o kan man inte visa sitt rätta jag e man ytlig...

Jopp, då äre sant, ja e den ytligaste människan ja känner, o ja kanske inte alltid vill spela någon annan än den jag är, men jag vet inte hur jag ska öppna mig.

Jag har alltid vart sånhär, o de e inte många som kommer igenom.
Hörde att ja va fjårtis me haha, å de kan ja leva me ;)

Men tebax te trustet..
Att VÅGA lita på någon!
De e så förbannat läskigt!!!!

Men ja lever farligt!
Vågade!
Släppte in en vän.
En vän som blev ett strul.
Men mer vän än en fling..

Berättade när jag träffat nån, berättade vad jag var rädd för, vad som betydde nå, när jag grät, skrattade, å han lyssnade!

Han kom med råd o ringde väldig ofta bara för att höra min röst.
Sa att jag gjorde honom glad, o jag lyssnade!
Alla gånger han berättade att hon kastat ut honom, när han bodde i verkstan, hur glad han va att ha hittat ett annat ställe eftersom han inte fick komma hem mer.

Ja stöttade, lyssnade, tröstade, svarade å kom med råd.
Släppte in honom när han behövde kramas.

Sist vi sågs hade jag inte träffat, men fått känslor för...
Hmmm, låt oss kalla honom J!

Så ja lyssnade på problemen, kramade om av värme å vänskap,  talade tills mitt i natten, märkte att han inte bara ville ha tröst mer o bröt upp!

Sa att de inte kommer hända, men att jag gärna finns som vän!
Han erbjöds att stanna kvar, eftersom klockan närmade sig ett, men han tackade lika artigt nej.

Kör försiktigt sa ja, å han åkte...

De tog några dar, så hördes vi om vad som hänt sen senast.
Han berättade att skjulet han skulle bo i snart va klart å frågade om ja o kottsen ville komma å hälsa på i sommar.
Ja log o sa att ja skulle tänka på saken..

Ett tag efter detta somnade jag tidigt o när jag vaknade dagen efter såg jag sju missade samtal från min vän.
Ett sms däre stod att han tänker på mig, vill veta hur jag mår o att vi kan väl höras snart :)

Ja svarade att absolut!
Att ja somnat tidigt å nu skulle å jobba.
Avslutar med Kram!

Det blir midsommar, bara nån dag efter smset.
Får ett samtal å svarar glatt, de e ju min kompis!
Fast de va de inte...

Det var det s.k Exet!
Hon frågar va vi har ihop å jag kan ärlig säga att de va skönt å inte behöva ljuga.

Talade om att vi e vänner.
Pratar ibland å att vi hörs när vi behöver en push framåt i livet.
En spark i ändan, eller bara ett skratt.

Hon ber mig med tjusigare ord dra åt helvete!
Säger att om deras familj ska vara hel, måste jag försvinna, o aldrig mer höra av mig!
Jag stod me min son o min pappa, mesar mig å säger tack o bock, fastän hela mitt inre e i uppror!

Kan inte HAN ringa å säga de?
Att han gått tebax trots otroheter, hårda ord o galenskaper!?

Inser under midsommarkvällen att hon nog tatt hans mobil utan att han vet de, att hon e arg, sårad o sotis, för ja KAN inte tro att min vän skulle ljuga för mig..

Helgen gick å nån da mer, sen ringer de igen.
Ett nummer ja inte har, men ja e nyfiken så ja svarar glatt!

Det var hon.
Hon var arg!
Eller, helförbannad, e nog rätt ord.
Hon pratar, skriker, gråter, snorar, gråter, bönar å ber..

Jag tror henne!

Jag har suttit i samma sits!
Jag har oxå misstrott, misstänkt, bränts o sett sms som inte va menade för mig...

Jag har känt samma sorg som hon!
Fast jag gick därifrån!
Hon har stannat i VÄLDIGT många år.
Kommer nog alltid stanna kvar..
Tyvärr!

Förklarade att även im jag försvinner, kommer han hitta nytt.
Vi pratade i 1,5h o ja va så tom efteråt.

Ringde Malin å fråga om ja fick komma å vara ledsen.
När jag gått ut ringde de igen..
Det var hon en gång till, men rösten va hård som flinta.
Hon stod med min vän o frågade om det jag sagt var sant..

Jag sa ja, med ont i magen...
Det klicka i mitt öra o ja ville ÄNDÅ inte tro att de va min kompis som gjort detta.

Ljugit rakt i mitt ansikte, via telefon o eye to eye!
Beslutade att vänta med en konfrontation tes ja sovit på saken...

Ja sov på saken i tre dar, sen hade ja fått ett pm via Facebook av honom.

Han skyller på mig!?

Han va arg för att jag talat om, men de va inte HAN som fick alla hennes tårar, de va jag.
Ja har svårt o ljuga o när hon berättar detalj efter detalj om allt de miserabla hon sitter i, VILLE ja va ärlig!

Jag svarade inte på de brevet, utan lät han ta bort sin fb-sida ifred.

Det gör att de e svårt o va ja...

Jag vill fortfarande ha han vi kan kalla J!
Men... Tänk OM!
Tänk OM han gör likadant!
Tänk om han ÄR likadan!?

Varför kan de inte bara stå IDIOT i pannan på en idiot?
Å SVIN i pannan på ett svin!?
OTROGET JÄVLA ARSEL i pannan på de som e de (o som har tillräckligt stor panna för det) xD

Nu måste ja ju kasta all oro, alla tvivel, all rädsla o manotankar åt h*vete om ja vill fortsätta vara med honom...

Eller så sabbar ja allt genom o släppa lös svartsjukan å bete mig som den fakking maniac ja tror att ja innerst inne e :O

Ja, to be continued som man säger.

Gifter ja mig om nåra år me Mr.J! så höll ja mig väl skapligt normal, men om ja e ihop me nån Erik, Joel, Torsten, Fille eller dyl, så ...

Aa, då vet ni va som hände ;)

Nu har ja o lille vilden bakat jordgubbsplanka, så puss å hej för nu!