SURPRISE!!!

Åååh, vilken helg!
Satt i fredags, ensam me mitt kaffe o funderade på dagen...
Vad jag skulle säga om nån hade brytt sig o fråga "hur va din helg" på måndagen.
Beslöt mig för att jag skulle svara, med ett lidande uttryck i ansiktet att "Jo-o då, den va helt ok.
Packade lite på Leos rum o sen kolla jag o barnen på film.
Satt säkert i telefon me Millapill en sväng också o kanske tog en promenad te kupan.."
Satt faktist me Milla i telefon på förmiddagen, prata en snabbis me Magnus också o mamma ringde en massa.
Flera ggr o prata lääänge!
När de va dags för mellis satt vi än en gång i telefon.
Ville inte tala om hur tråkigt jag hade det o hur ensam ja kände mig o när hon, mitt i vårt samtal, säger "Vänta ett tag" för o ringa nån annan på mobilen så tänkte ja "Vad GÖR hon?"
Förstår hon inte att ja har två barn o pyssla me o varför donar hon me annat när VI pratar?
Vi la på...
Molly va mer hungrig o ville ha skorpa, Leo surade där uppe o yla nå om att han skulle gå ut o ja satt me mitt kaffe o tittade ut.
Då ser jag min syster o Jenny på gatan...?
De ler o ja vinkar lite försiktigt o tänker att ja E så ensam.
Ja e så ensam så ja ser i syne.
Men ja reser på mig o tänker...
Ja vet inte vad ja tänker o då vinkar Molly me o ser OXÅ dem..
Då ropar Leo igen att "Ja går te Adam" o ja ropar (på väg ut i hallen) "De vill du nog inte nu"
O ja tror han ropar nå tebax, men då e ja redan ute, om halsen på min höggravida syster o bölar som en gris!
Jag kunde inte fatta att de va HÄR!
De har åkt så många mil, hyrt en bil, betalat båten o kommit hela vägen för o träffa oss!
Jag är så glad!
Så otroligt glad o ja tänkte en mental örfil te mig själv så ja skulle sluta böla (o gå in o ta på mig skorna som jag glömde på vägen ut)

Det kändes så skönt!
Ville gå ut o visa hela jävla Gotland att KOLLA vilka fina människor de finns, o dom är MINA! *love*
Helt galet :D


(musan provar Ulles glasögon)

Vi har haft sleepovers, druckit öl (Ullricha fick dock alkoholfritt) kollat film, ätit massa god mat, skrattat, spelat både yatzy o kort, pratat o längtat efter Ullrichas bebis o min flytt.
Jag längtar hem!
De har precis satt sig o åkt mot Visby nu o jag saknar dem redan.
Hade jag inte haft barnen här just nu, hade ja suttit o gråtit över att ja inte kunde följa me!
Men ja vet att det inte funkar.
Leo måste få platsen på skolan o allt material o chansen o säga hejdå te sin klass, musan måste få säga massa puss o kram te sina fröknar o sin grupp på dagis o jag måste se till att vi får me oss allting härifrån!

Jag saknar David ibland.
Det räcker me att man ska göra en maträtt som vi gjort tesammans, eller en doft som påminner lite grann så känns de som man skulle byta allt för o få honom tillbaks, men de e bara för en sekund, för sen inser man att de hade inte funkat ändå.

Säger ja bu, så säger han bä o tvärt om.
Ingenting matchar o ingenting funkade så de här E för det bästa.

Samtidigt som ja känner att de va najs så länge de varade.

Vi har inte pratat på ett tag nu.
Vi blir osams för ingenting numer o ja gissar att "pressen" här blir för mycket för oss.

Vi kan umgås en hel dag, skratta o se på film o bara prata.
Han hjälper mig o packa o skruva ner saker.
Så, PANG, från klar himmel, e vi osams igen!?
Jag vet inte varför...
Ibland känner ja att ja nästan MÅSTE va vän me han bara för o komma härifrån, o så ska de ju inte va heller.

Å ja e så TRÖTT på o be om ursäkt...
Eller komma åmandes me att "jamen måste du sura?, kan du inte va glad igen?" som om ja e hans jävla morsa?
Att ja ska få han pigg o glad igen?
Näe, skulle inte tro de va!

Jag vet att ja kommer hem vare sig han e på bra humör eller inte o jag vet att om vi fortsätter höras efter flytten, så e de på BÅDAS villkor, inte att en ska va "snäll" hela tiden för att blidka den som har latent PMS i kroppen! (då pratade jag faktist inte om mig)

Men oooooh!
Jag kan inte fatta att ja sitter o skriver om DAVID när ja e så lycklig över att brudarna va här *love love love*
De kändes så bra o ja e så glad!
Att de reste hela vägen, i halkan o kylan, för MIG!
Tack, mina bästaste bästa!

Oh, o de e inte allt bra som hänt!
Milla ringde när de kommit.
Vi skulle precis ut o ta en *** o så sa ja att de kommit o hon blev lika glad hon!
Hon blev så glad så hon nästan grät hon me, för min skull.

Jag ska aldrig mer va ledsen över att jag inte har några vänner, för de har verkligen bevisat motsatsen!
SÅ glad.
Plus... haha
PLUS att jag tackade för paketet ^^

Milla hade skickat ett paket o ja trodde på fullaste allvar att de va en blöja te Molly, som hon hade målat på :D hahaha
Hon fick mig o tro de o ja e lättlurad ;P

De kom ett paket o de va ingen blöja!
De va de snyggaste tightsen/långfillingarns EVER te Molly + ett par söt-trosor!
Försökte ta kort på de, men hon va i dem, o ville dansa, så...
Ja, vi får väl se hur kvalitén blivit :D
Sen låg det ett litet kuvert däri me fina glaspärlor, en seriestrip o en liiiten liten söt minigris.
Molly tog min gris!
Hon sa att ja fick låna den, SEN, men att den va hennes.
Jag tycker Molly e ett ego...
;)











Så Milla, jag han inte tacka ordentligt, men TACK! Det var hur fint som helst o jag e jätteglad!
Ullstrumpa o Jenny, Tack!
Det betyder så mkt att ni kom o barna e så glada me!

Ska se va de gör nu när ja skriver, så ni alla får ha en fin dag ;D

X O X O